MEDIAS MAKTMISSBRUK

Posted in DEEEEEP

Jag är orolig. Inte bara lite orolig för att min aktivitet på sociala medier förminskats drastiskt trots att följarna blir fler utan på riktigt orolig. Orolig för vad som komma skall, orolig för detta maktmissbruk. Det är faktiskt exakt vad det är. Här sitter vi i Sverige och är glada över vår yttrandefrihet men har vi den kvar? Förlåt mig men vem fan är Facebook att bestämma för mig vad som är relevant och inte?

Vi ska bara se det vi egentligen vill se? Förstår ni vilket extremt intrång det är? Jag tror inte att människor riktigt reflekterat kring hur allvarligt detta faktiskt är. Förstår ni vilken extrem makt företag som Facebook och Google sitter på? De kan styra exakt allting. Två företag som kommer styra världen. Kungar, diktatorer, presidenter, menistrar, politik, vad är det om några år när vi har två företag som styr världen?

När jag var liten tyckte jag att media var det bästa som fanns. Media stod för frihet för mig. Media var något av det viktigaste för mänskligheten. Media är makt. Sen kom Facebook, instagram, blogg och alla andra sociala medier in i mitt liv och tog mig med storm. Det var mitt klimax. En helt egen dörr till frihet. En plats för exakt vem som helst att bidra till den mediala makten. Den där riktiga politiken som jag tror på. Individen!

Ett media som ingen kan styra över, ett media för dig och mig, min granne, min bekanta i Thailand, vem som helst kunde bidra till ett rättvist media som inte styrdes av en högre makt. Men nu är vi där och det gör mig så otroligt ledsen. Jag vill inte ha ett filtrerat flöde. Jag vill se sanningen. Jag vill vara en öppen människa, en mångsidig, mångkulturell och hungrig människa som klarar av att se åsikter som inte är optimerade för mig.

Om Facebook och Google redan börjar gömma undan saker i flödet. Hur i helvette blir det då sen? Internet är inte längre en plats för frihet. Internet har tagits över av två jättar som kan styra världen med fel människor bakom.

This post contains adlinks from Adviral

Klicka här för att komma till NAKD.

Lämna en kommentar

DESPERATA LÖSNINGAR PÅ DESPERATA KÄNSLOR

Posted in DEEEEEP

När ska allt elände ta ett slut egentligen. Känns som att man hela tiden har en form av jämn nivå mellan lycka och sorg. Det finns alltid en lycka som håller upp balansen från sorgen men likaså en matchande sorg för lyckan. Antar att man ska vara tacksam över att det är så, antar att man inte ska klaga ändå. Allt hade ju alltid kunnat vara så mycket värre.

Som rubriken lyder, desperata lösningar på desperata känslor. Just nu är jag inne i en extremt ensam period där det inte känns som någon förstår mig. De jag normalt kan vända mig till vill jag vara som starkast för. Trots att de själva inte säger att de mår dåligt över något så ber jag hellre själv om ursäkt för att jag inte frågat om de mått dåligt när jag i själva verket själv känner mig sviken. Som om jag ber om ursäkt för att jag känner mig sviken.

Det är ett återkommande fenomen i mitt liv. Ingen orkar med någon som alltid mår dåligt över nånting tänker jag. Som om jag aldrig förtjänar en riktig relation. Som om jag är den där tjejen som ordnar och styr och bara är till för att ha kul med.

Tror jag iallafall, längst där inne så känner jag mig som en börda. En börda för den som tar in mig i sitt liv. En börda för att jag har så mycket bagage och en börda för att jag inte alltid heller mår bra. En stålkvinna utåt i alla sammanhang, en stålkvinna som hellre låser in sig än att skvätta en tår framför någon annan.

Inte för att jag inte känner att jag kan vara sårbar, utan för att jag vill vara stark för dig. Jag vill att min styrka ska synas och inspirera, men kanske har jag glömt bort att även tårar kan inspirera i tuffa tider.

Jag önskar att jag var så mjuk utåt som jag tänker att jag är, men när jag väl är där, i tuffa tider så ser man bara en sten som inte kan visa känslor. Antar att alla traditioner är till för att hållas. Jag känner mig liksom inte så pepp just nu och behövde verkligen komma bort ensam lite. Ensam med Mike och det har varit helt otroligt, men hemma kom exakt allt och lite till ifatt mig. Jag orkar inte med nånting som är privat just nu helt enkelt och efter några dagars tänkande så behövde jag skriva en luddig text.

Nu känns allt bra igen.

Som om jag går runt och stänger in mig själv och känner mig extremt introvert, skriver av mig och blir mer extrovert igen och kan släppa det.

MEN! Mitt i exakt allt och ingenting, ADVIRAL <3

Så himla glad över att jag har er nu, jobbet. Min lycka, det som får mig att tänka bort exakt allt dåligt. Finns liksom ingenting annat just nu som kan få mig att känna sån pepp som jag gör för jobbet.

2 Kommentarer

”BARA SNACK” mvh bittra tjejer

Posted in DEEEEEP

Godmorgon! Idag vaknade jag upp med värsta leendet tills jag fick syn på två kommentarer från två bittra tjejer som antagligen vaknade upp med totalt fel attityd imorse och det gör mig fan rasande att se!

Kommentar: Jag håller med om att det är bra skrivet men jag kan inte låta bli (trots att jag endast utgår efter det du skriver i bloggen och faktiskt inte känner dig) att känna att detta är ”bara snack” från din sida. Don’t get me wrong, jag tycker det är svårt att kommentera på nätet då folk inte kan höra hur man egentligen menar det. Jag menar inget illa men har lite svårt att ta dig seriöst när mycket av dina inlägg de senaste veckorna har handlat om att komma i form och äta nyttigt. Det känns lite som att du skriver detta för att det är ”coolt med en smal, snygg tjej som äter vad hon vill”. Sen kan jag även tycka att du dömmer ut folk lite väl hårt, ingen väljer att få anorexia. Det grundar sig i en osäkerhet kring ens utseende och i en psykisk sjukdom man inte kan rå för.

Att du dessutom lyckas trycka ner folk som använder facetune i samma inlägg när du själv använder olika typer av fillers. Är inte det ungefär samma sak? Båda använder sig av metoder för att stärka sina styrkor? Lyft dig själv till skyarna, det diggar jag och det borde fler tjejer göra.. men du behöver kanske jobba lite på hur du uttrycker dig om andra.   

Kommentar: Fast vänta, du skriver själv om diet/bantning var och varannan dag?! Haha alls skrattar åt den uppenbara dubbelmoralen i detta inlägget…

Och vet ni va? Tack för ert bidrag till en bättre dag. Tack för ert bidrag till att tjejer ska förstå att deras egna värde INTE ligger i att skita i potatisen resten av livet. Tack för ingenting! Det är väl så jävla bra att jag nämner nånting om det än att inte nämna det alls? Det är väl svinbra att jag utnyttjar de läsare jag faktiskt har på att sprida någon form av styrka till tjejer som känner av exakt samma hets som jag också gör varje dag än att inte nämna det alls. Sen att jag försöker äta nyttigt och tränar osv. SNÄLLA DET ÄR HÄLSA! Allt är inte svart och vitt. Jag vill självklart inte trycka i mig pizza VARJE dag eller godis på eftermiddagarna även fast det är lätt hänt. Men vet ni vad? Det finns en extrem stor skillnad i min så kallade ”dubbelmoral” som ni säger det. Socker behöver inte kroppen. Socker är GIFT. Ett gift jag själv får i mig varje dag. Men sanningen är att om du skiter i alla kolhydrater och bara äter sallad till lunch, ja då behöver kroppen fett.

Gällande facetune, JA, jag tror att i princip de flesta har pli på vad det är för app vid detta lag och ja jag använder den. Däremot ser man skräckexempel på hur tjejer ska bli hur tunna och smala som helst och eftersträvar samma look i verkligheten. Det var det som skrevs gällande det. Hur fan kan ni tycka att det ”bara är snack” att betona ett extremt viktigt ämne som exakt alla påverkas av. 

Hade en sjuk tjej skrivit detta inlägg hade jag inte direkt sagt åt henne att hon hade dubbelmoral. Jag hade sagt FYFAN VAD DU ÄR BRA! DU ÄR STARK. DU INSPIRERAR. För det är ta mig fan ett så mycket bättre inlägg än tidigare. BARA för att en tjej en gång varit sjuk betyder det INTE att hon inte får peppa andra tjejer i rätt riktning.

9 Kommentarer

Q: ”VEM SKYDDAR DU EGENTLIGEN MED ANONYMITET”

Posted in DEEEEEP

Godeftermiddag bloggen. Som sagt varit lite mycket senaste dagarna men ska till psykologen för första gången samma vecka jag kommer hem från Bali. Även om jag dragit mig för att göra det extremt mycket så är jag lite lite glad över att jag haft en pojkvän som drivit på det så mycket att jag verkligen MÅSTE ta tag i det. Fått många mail och kommentarer i PM och en fråga som ständigt återkommer är varför jag vill hålla honom anonym och varför jag skyddar honom.

Helt ärligt så skulle vem som helst fatta vem det var om jag skrev öppet om det och det vill jag inte för en simpel anledning. Skada min familj.

Spelar tyvärr faktiskt nog aldrig riktigt någon roll för mig hur mycket någon sårat mig, så kan jag inte hata mer än jag älskar. Om jag skulle börja riva i det skulle jag skada alla i min ”familj” något otroligt och riva upp saker jag inte vill riva i av den simpla anledningen att jag lämnat det bakom mig och inte vill orsaka någon mer problem. Alla människor har anhöriga och då handlar detta inte längre om mig som liten och honom utan en rad oskyldiga människor jag skulle skada genom att riva upp detta.

Därför känner inte jag att hela världen just måste veta den biten.

Lämna en kommentar

HUR FANKEN SÖKER MAN HJÄLP NÄR MAN BESTÄMT SIG

Posted in DEEEEEP, everyday

Godkväll vänner, tack för alla meddelanden idag. Känns helt sjukt att hemligheten jag bara berättat för 4 personer någonsin idag blev öppen för vem som helst. Mådde inge bra alls faktiskt men nu känns det som en befrielse typ. En sten jag inte visste tyngde mig släppte och gjorde mig lite lättare helt enkelt. Sen kom jag hem till Mikes kram och brast ut i tårar. Antar att jag är känsligare just nu än jag erkänner.

Hur fanken söker man hjälp egentligen, känns så otroligt krångligt att faktiskt få hjälp trots att Sverige skryter om sin välfärd hit och dit. Allt känns så inriktat. Idag kom jag till en hemsida där man kunde välja inriktning. Det var, sexuella övergrepp, alkoholism, misshandel, trauman, depression, självdestruktiv bla bla bla. Men om man behöver hjälp med alla då? Vad gör man då? Går alla dagar i veckan och bearbetar en sak per dag? RIKTIGT KRÅNGLIGT!

Om inte annat så är det dessutom dyrt? Ska jag då betala 5lax i veckan för att världen var orättvis mot mig?

Känns skönt att få åka iväg på hälsoresa snart. Tror att själen behöver det nu mer än någonsin. Vi funderar på att åka på Silent treat/yoga läger/meditation ish. Får se hur det går. Är faktiskt livrädd för tystnad. Livrädd för att inte få ha ett fullspäckat schema.

Inlägget innehåller affiliatelänkar

1. T-shirt HÄR /2. Läppstift HÄR /3. Jeans HÄR /4. Ögonskugga HÄR /5. Nagellack HÄR /6. Väska HÄR

7 Kommentarer

MITT LIVS HEMLIGASTE HEMLIGHET

Posted in DEEEEEP, I tanken

Idag 28 Mars 2017 är dagen då jag känner mig stark. Det har nu gått 13 år sedan jag hade en mans fingrar mellan benen första gången och hörde viskningar i örat med frågan om det var skönt.

8 år gammal. Jag fattade ingenting. Faktum är att jag inte ens reflekterade över vad som egentligen hade hänt förr än jag en Fredagkväll 5 år senare låg och kollade på en film med min bästa vän Linda där de skedde en liknande händelse på filmen.
Jag har aldrig i hela mitt liv berättat detta för någon alls. Förutom Linda då. Sedan dess har jag kanske nämnt det för totalt 4 människor. Jag har aldrig sett det som ett problem, som något som förändrar något för mig. Men nu 21 år gammal börjar jag tro att det faktiskt har det. Exakt allt har påverkat mig och att acceptera det och inte skämmas över det är ett jävla stort steg för mig.
Hade jag öppnat upp mig om hela förloppet som jag kommer ihåg så väl än idag så hade många där ute fattat vem det var. På ett konstigt sätt vill jag inte det. Jag vill inte att någon ska veta vem det var som gjorde så mot mig. För jag tycker synd om honom. Visst är det konstigt.
Jag skakar och svettas just nu, utan att egentligen känna nånting. Men jag är stark nu. Att acceptera saker får mig att känna mig fri och inte låta det definera mig. Att inte låta det tynga ner mig mer. Man rår inte för allt man är med om i livet och att acceptera är ett bra sätt att gå vidare.

Att vara 13 år och låtsas som att det inte var en grej gjorde mig nog lite skadad. Att från och med den dag till idag gått runt och avdramatiserat detta har jag på många sätt inte själv valt. Jag kommer ihåg reaktionerna när jag berättade det för mina 3 närmsta vänner. Vi skämtade bort det istället. Allt som var jobbigt och lite för mycket var vi tvungna att skämta om.

Jag kanske fattade innerst inne att det var helt jäkla CP och att jag innerst inne var ledsen och ville att någon skulle prata med mig och se det som något allvarligt. Men allt vi vågade göra var att skoja om det. Från ingenstans ibland hörde jag en fras från dem. Vi kan kalla han som gjorde detta för Lars.

”Aaaakta dig för Laaasseee” hihihih.
Kommer ihåg tonläget och skratten än idag. Precis som jag kommer ihåg hur han knäppte upp mina byxor och jag undrade vad som hände. Jag visste inte hur jag skulle hantera nånting. Jag är uppenbarligen 21 idag men vet fortfarande inte hur jag ska hantera detta som så många andra saker folk gärna skrattar bort. För detta passar inte in i någons Svensson liv och medmänniskor tycker att det är läskigt att lyssna på såna här saker. Så läskigt att de måste lägga ett lock på och göra det till något man skrattar bort.
Jag tänker inte skratta mer. Jag tänker inte lägga ett lock på.
23 Kommentarer

IBLAND KÄNNER JAG MIG SÅ JÄVLA KASS

Posted in DEEEEEP, everyday, I tanken

Godkväll nära och kära. Jag känner mig inspirerad. ÄNTLIGEN! Efter lång tystad av eko och sömnbrist i huvet känner jag mig levande och uppmärksam igen. Precis som jag brukar vara. Nyfiken och inspirerad av min omgivning. Flickan på bussen, bilden på instagram, vännen, tv serien, vädret. VAKEN! Vaken i det vackra och det eländiga. Men det spelar liksom egentligen ingen roll så länge man är vaken. Den känslan är äntligen tillbaka och jag hoppas att den är här för att stanna.

Tänk att allt jag behövde höra för att vilja gå hem och skriva ut mina tankar och ordbajsa istället för att stänga in dem i mig själv var att träffa dessa människor på bilden ovan och höra några få fina ord som gick rakt in i hjärtat. Ord jag kan leva på i veckor. Positiv feedback.

I flera dagar har jag haft ett enda eko i öronen. ”Du är konstig” ”Du är värdelös” ”Du kan lika gärna dö” osv. Ja det är skrämmande hur ord sedan barnsben kan ta över tankarna som ett åskväder och dundra ner över mig ibland och mörda min inspiration till allt.

Jag är inte hel. Det kommer jag nog aldrig bli. Hur mycket jag än ler på bilder, när jag rör mig bland folk och du kanske möter mig på gatan och jag skriker hej till dig fast än vi bara hälsat någon enstaka gång och det är himla märkligt att vara trevlig. Jag vill sprida glädje och kärlek till alla människor, jag vill så himla väl och det känner jag från tårna upp till huvudknoppen, men det räcker inte alltid till. Någonstans möter man den man vill vara och den man är. Man får inte glömma att det är två olika saker.

Krav hit krav dit. Jag vill klara allt och lite till. Alltid. Jag vill överträffa dina förväntningar. Alla dina förväntningar. Ger du mig betalt för 10 timmar vill jag ge dig 15. Klarar jag inte det så blir jag så himla ledsen på mig själv, och då är de där orden där som snarare stjälper än hjälper. Jag gräver ner mig. Jag gråter och jag ifrågasätter hela min existens.

En dag vill jag vara så stark att mina dippar aldrig kan ta över mig för en mikrosekund.

Senaste tiden har jag inte hunnit med hälften av det jag vill och det tar verkligen knäcken på mig. Ställt in event, möten, vänner, träning. Jag är så otroligt trött på att inte hinna med det jag vill och ibland lovat. Jag är så ledsen på mig själv för att jag vet att alla tar det personligt på något sätt när man gör något som inte går till planen. Det är en jävla stress just nu jag inte kan förklara. Man kanske tror att man hade pli på dagen och tänker. Aja bella, du hann ju iallafall med 70% av sakerna du dubbelbokat dig själv på idag. Men nej nej, då kommer man hem och sitter och skriver och får ett sms som lyder ”blev det någon träning”  helvette. Tänker jag och gräver ner mig.

Inte för att jag missade att träna just idag, utan för att jag vet hur viktigt det är för att jag ska hålla mig frisk, stark, snygg… Snygg. Juste fan. Det där modelljobbet och det där borde jag ju träna till, och fan! Om jag inte tränar så kanske jag inte blir sedd som fin längre och tappar följare. Då kanske jag slutar ta hand om mig själv och min pojkvän slutar tända på mig.

En mening kan alltså ge mig 100 stressfaktorer runtkring.

Det är så jävla mycket skitsaker just nu. Men jag vill inte göra någon besviken. Jag HATAR att göra folk besvikna. Jag vill ju vara tjejen som du blir glad av på stan, jag vill vara tjejen som ger mer än hon tar. Jag vill göra så mycket. Detta har verkligen tärt på mig senaste tiden. En stress jag måste få pli på. Jag vill inte vara tjejen folk säger ”men hon har mycket nu, jag förstår henne” jag vill vara tjejen som överträffar! Inte som får ursäkter.

Såhär har jag känt mig senaste tiden. Jag har velat ge upp så många gånger om. Men idag träffade jag han till vänster och hans kollega. De var så otroligt jäkla fina! De räddade mig. De gav mig den absolut finaste komplimang man kan få. ”Du är så himla genuin” hörde jag.

Tänka sig att en mening som egentligen inte passar in i problemen kan rädda hela ens dag. Ja tänkte jag. Här går jag runt och blir ledsen över elaka otrevliga avundsjuka människor. Men jag, jag är ta mig fan iallafall genuin. En genuin tjej som iallafall vill alla väl. Och det är inte många människor som vill längre i mina ögon. Men om jag fortfarande vill det. Om jag fortfarande alltid vill allas bästa. Ja då gör jag iallafall något rätt. Då kanske jag inte är så jävla värdelös ändå.

Lämna en kommentar

IBLAND KOMMER ANNAT IFATT MIG

Posted in DEEEEEP

Godnatt bloggen <3 senaste tiden har varit lite turbulent för mig. Så mycket gammalt som kommer ifatt mig ibland och på sista tiden har serien empire påverkat mig på ett sätt jag inte kan förklara. En serie. Så konstigt. Sen jag flyttade hit för nu två år sen så går jag omkring och lever ett fullt normalt liv, men så många gånger om blir jag ständigt påmind om att jag inte är som jag vill vara. Ibland är jag inte stark och ibland vill jag bara stänga in mig ett tag och tvätta bort gamla minnen ur huvudet som aldrig kommer försvinna. ”Hur fan kan en morsa göra så mot sitt barn” är repliker jag ofta snappar upp från konstiga serier. Så många gånger jag kan relatera till saker jag inte kan säga högt, för att så många andra aldrig skulle förstå. Så många saker som jagar mig som jag måste hålla tyst om, för att jag är rädd för att bli sedd som ett missfoster, ett offer, eller kanske till och med något som är påhitt för att det skulle vara för mycket att ta in. Såna saker.

En sanning jag blir påmind om ibland helt enkelt, en sanning i att jag inte alltid mår bra. Hur bra jag än mår och har det så följer demonerna med.

2 Kommentarer

5 TIPS TILL DIG SOM FUNDERAR PÅ SAMBOLIVET

Posted in Bella tipsar, DEEEEEP

och levde lyckliga i alla sina dagar

Godkväll mina kära hjärtan! Ny kategori här på bloggen, ”…och levde lyckliga i alla sina dagar” tyckte den texten var passande för den nya kategorin. Har ju bara varit lite dålig på att skriva ner mina tankar i bloggen på sistone, kanske av någon form av rädsla tror jag? Förut var jag ju ensam. Nu är jag ju inte det längre, nu har jag ju Mike att tänka på hah. Vill ju inte att nån ska tänka att hans flickvän är dum i hövve liksom, men antar att jag får lägga av med den rädslan och fortsätta skriva vad jag tänker och våga nyttja yttrandefriheten. Jag älskar ju att skriva ner mina tankar. Jag tänker så mycket mer än jag pratar och det kan vara riktigt skönt att skriva av sig, även fast man alltid ändrar sina uppfattningar och tankar med tiden så måste jag våga stå för vart jag är i livet just nu och hoppas på att ni kan ta emot mina tankar utan att bli arga osv, liksom lita på att ni, liksom jag förstår att alla människor är i olika stadier i livet och tänker olika. Fortsätta tro att människor kan acceptera mig för den jag är, precis som jag vill acceptera andra människor.

Nog om det! Nu ska vi ju snacka om något helt annat här tänkte jag. Även fast detta på många sätt också innebär att man accepterar varandra. Jag pratar självklart om det jag benämnde snabbt i det förra inlägget. Att flytta ihop.

Jag har bott på många herrans olika sätt, jag har bott i ett av de ”sämre” kvarteren i Linköping, ett av de ”finare”, ihop med min familj, ihop med en annan familj, i norrland, ensam i Stockholm, kollektiv, ihop med bästis, ihop med främling, ihop med pojkvän osv så lite har denna 21 åriga flicka ändå varit med om tycker jag när det kommer till det här med att flytta ihop. Har fått många frågor angående boendesituationer osv så jag tänkte skriva lite om det och mina tankar inför min nuvarande relation.

Tidigare har jag flyttat ihop några gånger med andra individer utan något egentligen frivilligt val. Jag bodde ihop med Anton och hans familj för att de var så otroligt snälla och förstod att så mycket var på tok att hans pappa kom och hämtade mig och mina saker en dag. Det funkade jättebra, jag och Anton var ju bästa vänner och hans familj tog verkligen hand om mig som sin egna dotter. På så sätt kanske inte detta direkt var att ha en sambo egentligen, men man anpassar sig till varandra och med lite kärlek funkar det mesta har jag lärt mig. Kärlek och respekt är receptet till allt bra på jorden. Det viktigaste när man ska flytta ihop med en annan individ är att båda har respekt för varandra och varandras vanor och levnadssätt. En stökig person trivs sällan bra ihop med en pedant och vise versa. Är man två lika människor så går det alltså så mycket enklare. Dock kan jag tycka att pedanten får gå före, alla människor kan må bra av lite ordning och reda kan jag tycka. Ska jag sitta här och fördjupa mig i alla gånger och situationer jag flyttat ihop med olika människor kommer jag få hålla på i flera timmar så nu till det dagens inlägg faktiskt skulle handla om från början: att flytta ihop med sin kärlek.

  1. Testa under en period.
    Att dramatiskt hux flux flytta ihop i nöd är fasen inget att rekommendera. Jag tycker inte man bör flytta ihop för att det är det ”enklaste” för ena parten utan den dagen man känner att relationen är redo för det steget så tycker jag att det ska vara av kärlek. Jag har flyttat ihop av ”panik” för att det var det enklaste men helt ärligt så visste jag innerst inne att han inte var någon jag såg mig själv i framtiden med. När man går från att ses 3ggr i veckan till att behöva vara på varandra hela tiden så märker man extremt snabbt åt vilken håll relationen går åt. Det kan alltså gå extremt snabbt käpprätt åt helvette. Spendera extremt mycket tid ihop. Som nu tycker jag att det är superskönt att veta att jag typ bor med Mike och så men ändå har mitt place. Inte för att det ska användas som nån undanflykt om det uppstår bråk etc utan för att verkligen låta relationen vara intensiv och få känna in varandra och hur kompatibla man är till varandra på riktigt innan man står där fast med en lägenhet ihop och någon/båda måste flytta ut direkt och göra slut. Även känna på att klara av bråk utan att fly. Att liksom känna att man kämpar för relationen och kan klara av att bråka.
  2. Res ihop
    Innan en ihopflytt kommer på tal tycker jag att det är ett kanonbra tips. Det sägs att man inte känner någon förr än man rest ihop och jag tycker verkligen att det ligger något i det.
  3. Flytta till något nytt
    Det är verkligen det mest ultimata egentligen kan jag känna. Det blir verkligen en chans för båda att känna att de är på hemmaplan. Att få inreda lika mycket ihop och göra båda röster hörda är något som kommer att underlätta. När det kommer till mig och Mike så kommer det nog bli som så att jag flyttar in hos honom (tyvärr) hahah. Det gör ju att han är på hemmaplan och jag är en gäst. Kan tänka mig att det kan krångla till det i många relationer. Speciellt för mig som bloggande supertjejig tjej som gärna sminkar sig i rätt ljus osv. Kläder har jag också för den delen, så det gäller isåfall att kompromissa lite och verkligen vara öppen för att det blir hemmaplan för båda. Annars kan nog det också vara en snabb lösning på att ena part blir missnöjd och vill göra slut.
  4. Förvaring
    Tror aldrig man kan ha för mycket förvaring. Den dag jag flyttar in hos Mike på riktigt kommer jag att köpa en välplanerad garderob. Det är bara så.
  5. Kärlek, respekt och kommunikation
    Receptet på allt bra i världen som sagt. Med dessa tre saker kommer man väldigt långt.

 

Nu måste jag slita mig från datorn!
Lycka till :*

Lämna en kommentar

TILL DIG SOM SKICKAR EN BILD PÅ DIN DICK TILL ”FEL TJEJ”

Posted in DEEEEEP

pic

Ungefär som när man som tjej ensam går förbi det där stora grabbgänget som försöker få kontakt genom ett kattljud. Vad förväntar ni er från mig? När du oprovocerat skickar en bild på ditt könsorgan, vad förväntar du dig för svar? Livet är ingen porrfilm. Jag tror helt ärligt inte att någon tjej går igång på din dickpic och jag tror inte heller att du någon dag kommer få en tjej på fall genom att göra konstiga kissemiss ljud bakom henne. Vad vill man få ut av det egentligen? Antingen är du kanske så blåst att du tror att vi tjejer uppskattar det och en dag kommer få oss att stanna upp och kasta oss hejdlöst över dig och fråga om vi ska hem till dig eller mig eller så är det precis som jag tror att det är. Att du utövar din makt. Likt du som förföljde mig och skrämde mig som ensam tjej på bussen härom kvällen. Det är makt det handlar om. Lägg av genast. Jag vill inte se din penis. Det vill ingen annan heller. En oombedd dickpic är ALLTID en ovälkommen dickpic! Och snälla du som ”skickade fel”, skicka den fan inte till någon annan heller. Behåll den för dig själv. Nästa gång skickar jag en kopia till din mamma. Jag vill inte se din penis och det vill ingen annan heller.

1 Kommentar