Social fobi och prestationsångest

Posted in DEEEEEP, I tanken

Godmorgon kompisar, äntligen bjuder Stockholm på sol! Hur underbart som helst när solen tittar fram verkligen, allt blir liksom lite bättre. Igår kom min och Mikes nya familjemedlem Roffe hem till oss och han är en japanmanad dvärgteddyvädur 🙂 Hur söt och snäll som helst endast 7 veckor gamal. Får slänga upp en bild lite senare för nu ska han få va lite ensam första dygnet och göra sig hemmastadd i sin fina röda furustuga haha. 

Nu sitter jag på bussen med ”Valerie” i lurarna och reflekterar lite över psykologen och gårdagens mysiga prat.

Jag tänkte skriva om social fobi och prestationsångest och hur det sitter ihop för mig. Har man aldrig varit deprimerad själv så är det väldigt svårt att förstå hur en människa som är det fungerar men det är ju inte så konstigt. 

För mig iallafall:

Jag har hela livet haft alla typer av känselspröjs utanför kroppen, hela tiden behövt känna av hur omgivningen är och agera därefter. Ständigt på vakt efter något oväntat och ”farligt”. Dels från skoltiden när jag var mobbad och kunde få ett äpple kastat på mig eller helt plötsligt blev nerbrottad på skolgården samt hemma. Jag känner av atmosfärer i ett rum och är van att agera därefter. Hur jag ska vara. Jag behövde ständigt ha känslor efter etc hur mamma med signaler bad mig att vara. Jag behövde prestera. Likaså med alkohol runt kring sig behöver man alltid vara på ett visst vis eftersom det kan svartna för personen man är med när som helst om man inte känner av atmosfären tillräckligt bra och agerat bra nog där efter. 

När jag blir ledsen och får mina dippar i ensamhet stänger jag gärna in mig själv och fokuserar 100% på att överleva, att inte göra något dumt. Att inte springa att hämta spritflaska och att inte rispa upp låren med nycklarna eller inte vara ledsen längre, för när jag ska umgås med människor måste jag vara på topp så att jag kan känna av atmosfären och prestera. Jag måste vara den där superglada energifyllda Bella som alla bara tycker om.

Detta har utvecklat en social fobi genom åren som påverkar mig mycket än idag, för presterar inte jag i sociala sammanhang går jag hem och dippar. Jag älskar att umgås med människor och går på så mycket event jag bara kan, tyvärr är det inte ovanligt att jag än idag efter utmaningar går hem och börjar gråta från ingenstans för att jag inte tycker att jag har presterat som jag kan. 

Men jag jobbar på det! Varje dag, och det blir bättre och bättre och bättre för varje dag. Idag är mitt jobb att vara social och rodda sociala evenemang. 

5 Kommentarer