PTSD – POSTTRAUMATISK STRESSYNDROME

Posted in DEEEEEP, I tanken

God middag kära ni, fy attan vilket tråkigt väder det är idag. Man blir ju inte direkt mer pepp på livet då som förkyld och svullen haha. Hur som helst, har ju varit hos psykolog nu ett par gånger och känns som sagt jättebra. Han ser liksom mig. Han ser den riktiga mig. Den där Bella bakom Bellan som styr och ställer och är stark. Den där Bellan under rustningen trots att han bara fått sett rustningen jag normalt bär om ni förstår mig?

Nu har vi gått igenom saker som förföljer mig från barndomen och det som får mig att må dåligt än idag. De där dipparna jag kan få. Jag kan vara hur stark som helst men så fort det smäller över så sätter jag mig ner rätt ner på golvet och gråter. Ibland ser jag en film och får ångestattacker osv osv. Det är liksom jobbiga saker som ingen egentligen märker av på mig. För utåt sätt och i affärer, jobb osv så köttar jag ju på ordentligt. Sån brukar jag vara. Men det är inte det som är problemet, utan problemet är som sagt de som förföljer mig. De där specifika små minnena som förföljer mig.

Att ständigt känna sig otrygg i sin omgivning och ständigt på sin vakt ifall nånting oförutsatt ska hända.

Det rör sig troligen om PTSD och kommer få gå i terapi för det.

Känns så otroligt skönt att jag faktiskt ska få hjälp. Ingen som säger att ”allt bara är påhitt” ”finns inget som heter så” ”allt är bara benämningar som nån har hittat på” och allt annat man växt upp med. Att någon säger ”nej Bella! That is not life!” och faktiskt vet om exakt det jag nu i efterhand tacklas med.

Eller som min mor gärna vill skylla allt på ”Bella har nog Borderline” som svar på mitt mående. Hon har hela livet sagt att jag är sjuk. Svart på vitt. I am not. Jag är faktiskt fullt frisk som mår såhär från och till. Och att få den förklaringen, känns som ett steg i rätt riktning till att må bra igen. Att bli ”frisk” på riktigt.

Skärmavbild 2017-05-30 kl. 12.42.34

läs mer nedan,

> HÄR <

Artikel från: http://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/symtom-och-besvar/psykisk-ohalsa/angest/ptsd

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD

Även om människan besitter en fantastisk förmåga till återhämtning, kan ibland intryck från en livshotande händelse präglas starkt men fragmenterat, så att minnen, tankar och rädslor inte släpper sitt grepp trots att månader eller år har förflutit. När man har svårt att få sitt liv att åter fungera efter en svår händelse på grund av påträngande minnen, mardrömmar och rädsla, kan man ha drabbats av posttraumatiskt stressyndrom.

Svåra händelser har alltid varit, och kommer alltid vara en del av livet. Varje dag inträffar en katastrof någonstans i världen. Bortom de uppmärksammade katastroferna, som flodvågskatastrofen,  är enskilda individer med om individuella katastrofer – potentiellt traumatiserande händelser: trafikolyckor, övergrepp, misshandel och rån.

Efter en svår händelse är det vanligt med stressreaktioner en tid efteråt, men för de flesta överlevande avtar reaktionerna. Emellertid kan reaktioner hos vissa individer kvarstå och växa till stora hinder i vardagen.

Även om en händelse kan leda till många olika besvär hos olika människor, är det vanligt att man har några eller flera av de problem som återfinns i Posttraumatiskt stressyndrom (förkortas PTSD, efter engelskans post-traumatic stress disorder).

PTSD kan utvecklas efter en skräckfylld händelse som innehåller faktiskt eller upplevt hot mot den drabbade. Ibland rör det sig om en enskild händelse, exempelvis en trafikolycka. Ibland är det flera väldigt svåra händelser, t.ex. närståendes upprepade övergrepp på barn.

Beroende på bland annat hur och när händelsen inträffar kan mer eller mindre av hela den drabbades person påverkas.

Symtom

Intryck och bilder från händelsen blixtrar ibland förbi, med en påtaglig här och nu-känsla.

En lukt, en plats, eller olika situationer kan utlösa återblicken och det känns som att man återupplever händelsen. Det kan kännas som om man tappar kontrollen. Ibland är det väldigt svårt att i efterhand förstå vad som utlöste den obehagliga återblicken.

Sådant som förknippas med händelsen väcker ofta obehag och blir någonting man helst undviker.

Man kan också tappa intresset, känna håglöshet och uppleva vissa känslor som avstängda.

Man kan vara lättskrämd, rycker till mer än vanligt vid plötsliga ljud och finner det obehagligt att inte ha ryggen fri. Tidigare föreställde man sig kanske att man var relativt trygg, men nu upptäcker man många faror i omgivningen.

Man får svårt att koncentrera sig och komma ihåg saker.

Det är inte heller ovanligt att man känner skuld eller skam för det inträffade, eller att man är lättirriterad.

Om man har utsatts för våld från en annan individ kan man tappa tilliten till andra människor. Detta kan leda till speciellt svåra konsekvenser om man som liten eller ung har utsatts för någonting.

Orsaker till PTSD

Det finns ingen entydig orsak till varför symtomen kvarstår hos vissa drabbade. Det är dock tydligt att undvikande av obehagliga, men ofarliga, påminnelser spelar en stor roll.

Eftersom det kan vara smärtsamt att tänka på händelsen eller möta sådant som påminner om den, är det förståeligt att man som drabbad försöker att undvika detta. Men även om man genom att försöka undvika minnen och sådant som påminner om händelsen får lindring för stunden, och man upplever viss kontroll, fungerar denna strategi sällan.

Om minnet av händelsen inte sorteras och bearbetas, riskerar man att fastna i obehagliga återblickar och undvikande: Det kan ses ungefär som om intrycken har lagrats överallt i minnesbanken, utan tillhörande information om när, hur och var – och därför är ständigt aktuella.

Vad kan man göra själv?

Den naturliga återhämtningen fungerar olika för olika individer, varför det är svårt att ge generella råd om vad man kan göra.

Det finns förmodligen många sätt att sortera och bearbeta det som har hänt, eller skriva om det. Många kan finna lindring i att tala med vänner och närstående om det som har hänt. Vissa känner inget behov av att prata – det kan vara lika rätt.

Det är väldigt vanligt att man upplever besvär den första tiden efter en händelse. Ha tålamod med dina känslor. Det är normala reaktioner på en onormal situation, inte tvärtom. Använd din erfarenhet från tidigare svåra situationer, gör sådant som du vet att du mår bra av. Undvik alkohol och droger.

Hur får jag hjälp?

Om du har varit med om en svår händelse och har sådana besvär att du inte klarar vardagen bör du söka behandling, antingen via din husläkare eller direkt hos psykiatrin.

Behandling kan vara indikerat vid en väldigt kraftig reaktion under den första månaden efter händelsen, eller om besvären inte avtar. Symtomen brukar vanligtvis avta och är lindriga eller borta efter sex till tolv månader för många drabbade.

För barn kan återkommande aggressiva utbrott eller tillbakadragenhet, problem i skolan, upptagenhet av händelsen (t.ex. leker ofta lekar som handlar om händelsen) och andra tecken på stark oro eller känslomässiga svårigheter indikera bestående besvär som bör uppmärksammas.

Det finns olika typer av kognitiv beteendeterapi (KBT) som fungerar väl vid PTSD. Ögonrörelseterapi (EMDR) kan också fungera väl.

3 Kommentarer

  1. madde säger:

    Har följt dig ett tag på instagram men har nu även hittat till din blogg och blivit mer uppmärksam på hur du är som person och jag rådiggar dig verkligen, du verkar vara en så otroligt smart och driven tjej!
    Jag undrar om du gått ut med hur din situation med din familj ser ut och om man kan läsa om det någonstans eller om det är något du inte pratat om? Tänkte mest på att du nämnt ”tjejen som inte ens en mor kan älska” samt det ovanstående i inlägget.
    Hur som helst så ville jag bara säga att du verkar vara en sån härlig tjej och jag uppskattar att du delar med dig om psykisk ohälsa och tar upp så viktiga ämnen. Keep up the good work <3

  2. Lea säger:

    Hej tjejen, jag känner igen allt du skriver och meningen om din mamma gav mig rysningar, jag känner igen det så väl.

    En stor eloge till oss som blivit fina personer ändå, äntligen vet vårt värde och strävar efter att lösa problemen.

    Jag valde bort min mamma för 5 år sedan efter många och långa samtal i terapi. Folk runtom mig säger att jag kommer ångra mig men få vet hur det känns att inte få en trygghet eller kärlek.

    Du verkar grym! Kör bara kör och glöm aldrig ditt värde!

  3. M säger:

    Det är fint att du delar med dig! Jag har själv gått många år i terapi och bearbetat min barndom som förföljt mig och återspeglat sig i mina vuxna relationer. Det är fint att vi kan bearbeta vår dåtid för att stärka vår nutid och bygga vår framtid. Att gå från otrygg till trygg är tungt, men det finns inget vackrare man kan göra för sin egen själ. All lycka!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.