24h efter hyalase

Posted in everyday, FORMA VITA, JAG TESTAR, Skönhet

Nu har det gått 26 timmar sen Dr Calle på Forma Vita sprutade ansiktet med Hyalase – ämnet som löser upp fillers. Jag vet att jag döljde det rätt bra på bilder men ansiktet såg ofta svullet ut. Fillern har jag byggt på för länge och för mycket helt enkelt så att den plattats ut och blivit bredare än tänkt. Till vänster har ni en bild på mig i realtid för EN vecka sen! Memiken gjorde helt enkelt att jag såg ”tjockare” ut och det ordnade vi allt till. (visserligen en av de sämre bilder haha men ändå!) och till vänster ser ni en bild på mig från köket tagen för 10 minuter sedan 26 timmar efter hyalase behandlingen. Alla säger att jag ser yngre ut nu vilket jag tycker suger haha men jag känner mig samtidigt lite mer som mig själv om ni förstår. Även om jag fortfarande har i tanken att fylla på en liten dos på enbart kindbenet igen.

Jag var såååå svullen imorse hah, så glad över att nu en hel arbetsdag senare fått påsarna under ögonen tillbaka igen och inte känna mig som en ballong haha. Men det var det värt! Har fortfarande kvar lite här och där men vet att det inte gett fullt resultat ännu så det ska bli intressant att följa.

Här är 3 bilder till tagna nu från vardagsrummet. Känner mig rätt nöjd. (ingen contour eller smink nu utan enbart spraytan och mascara + världens bästa serum jag kommer skriva om imorgon)

Nu ska jag pussa på Mike, äta paj och kolla på film.

11 Kommentarer

PTSD – POSTTRAUMATISK STRESSYNDROME

Posted in DEEEEEP, I tanken

God middag kära ni, fy attan vilket tråkigt väder det är idag. Man blir ju inte direkt mer pepp på livet då som förkyld och svullen haha. Hur som helst, har ju varit hos psykolog nu ett par gånger och känns som sagt jättebra. Han ser liksom mig. Han ser den riktiga mig. Den där Bella bakom Bellan som styr och ställer och är stark. Den där Bellan under rustningen trots att han bara fått sett rustningen jag normalt bär om ni förstår mig?

Nu har vi gått igenom saker som förföljer mig från barndomen och det som får mig att må dåligt än idag. De där dipparna jag kan få. Jag kan vara hur stark som helst men så fort det smäller över så sätter jag mig ner rätt ner på golvet och gråter. Ibland ser jag en film och får ångestattacker osv osv. Det är liksom jobbiga saker som ingen egentligen märker av på mig. För utåt sätt och i affärer, jobb osv så köttar jag ju på ordentligt. Sån brukar jag vara. Men det är inte det som är problemet, utan problemet är som sagt de som förföljer mig. De där specifika små minnena som förföljer mig.

Att ständigt känna sig otrygg i sin omgivning och ständigt på sin vakt ifall nånting oförutsatt ska hända.

Det rör sig troligen om PTSD och kommer få gå i terapi för det.

Känns så otroligt skönt att jag faktiskt ska få hjälp. Ingen som säger att ”allt bara är påhitt” ”finns inget som heter så” ”allt är bara benämningar som nån har hittat på” och allt annat man växt upp med. Att någon säger ”nej Bella! That is not life!” och faktiskt vet om exakt det jag nu i efterhand tacklas med.

Eller som min mor gärna vill skylla allt på ”Bella har nog Borderline” som svar på mitt mående. Hon har hela livet sagt att jag är sjuk. Svart på vitt. I am not. Jag är faktiskt fullt frisk som mår såhär från och till. Och att få den förklaringen, känns som ett steg i rätt riktning till att må bra igen. Att bli ”frisk” på riktigt.

Skärmavbild 2017-05-30 kl. 12.42.34

läs mer nedan,

> HÄR <

3 Kommentarer