MITT LIVS HEMLIGASTE HEMLIGHET

Posted in DEEEEEP, I tanken

Idag 28 Mars 2017 är dagen då jag känner mig stark. Det har nu gått 13 år sedan jag hade en mans fingrar mellan benen första gången och hörde viskningar i örat med frågan om det var skönt.

8 år gammal. Jag fattade ingenting. Faktum är att jag inte ens reflekterade över vad som egentligen hade hänt förr än jag en Fredagkväll 5 år senare låg och kollade på en film med min bästa vän Linda där de skedde en liknande händelse på filmen.
Jag har aldrig i hela mitt liv berättat detta för någon alls. Förutom Linda då. Sedan dess har jag kanske nämnt det för totalt 4 människor. Jag har aldrig sett det som ett problem, som något som förändrar något för mig. Men nu 21 år gammal börjar jag tro att det faktiskt har det. Exakt allt har påverkat mig och att acceptera det och inte skämmas över det är ett jävla stort steg för mig.
Hade jag öppnat upp mig om hela förloppet som jag kommer ihåg så väl än idag så hade många där ute fattat vem det var. På ett konstigt sätt vill jag inte det. Jag vill inte att någon ska veta vem det var som gjorde så mot mig. För jag tycker synd om honom. Visst är det konstigt.
Jag skakar och svettas just nu, utan att egentligen känna nånting. Men jag är stark nu. Att acceptera saker får mig att känna mig fri och inte låta det definera mig. Att inte låta det tynga ner mig mer. Man rår inte för allt man är med om i livet och att acceptera är ett bra sätt att gå vidare.

Att vara 13 år och låtsas som att det inte var en grej gjorde mig nog lite skadad. Att från och med den dag till idag gått runt och avdramatiserat detta har jag på många sätt inte själv valt. Jag kommer ihåg reaktionerna när jag berättade det för mina 3 närmsta vänner. Vi skämtade bort det istället. Allt som var jobbigt och lite för mycket var vi tvungna att skämta om.

Jag kanske fattade innerst inne att det var helt jäkla CP och att jag innerst inne var ledsen och ville att någon skulle prata med mig och se det som något allvarligt. Men allt vi vågade göra var att skoja om det. Från ingenstans ibland hörde jag en fras från dem. Vi kan kalla han som gjorde detta för Lars.

”Aaaakta dig för Laaasseee” hihihih.
Kommer ihåg tonläget och skratten än idag. Precis som jag kommer ihåg hur han knäppte upp mina byxor och jag undrade vad som hände. Jag visste inte hur jag skulle hantera nånting. Jag är uppenbarligen 21 idag men vet fortfarande inte hur jag ska hantera detta som så många andra saker folk gärna skrattar bort. För detta passar inte in i någons Svensson liv och medmänniskor tycker att det är läskigt att lyssna på såna här saker. Så läskigt att de måste lägga ett lock på och göra det till något man skrattar bort.
Jag tänker inte skratta mer. Jag tänker inte lägga ett lock på.

23 Kommentarer

  1. Lovisa säger:

    Kärlek till dig ❤❤❤❤

    1. Isabella Jedler säger:

      ❤️❤️❤️

    1. Isabella Jedler säger:

      ❤️❤️❤️

  2. Patricia säger:

    Stark av dig! ???? <3

    1. Isabella Jedler säger:

      ❤️

  3. Malin Sahlén säger:

    Fyfan.. Ingen ska behöva gå igenom något sådant, men vissa gör det tyvärr. Blir rörd i hela kroppen när jag läste detta och jag tycker det är bra att du skriver ut det. Som du säger, ingen kan rå för över vad de går igenom i sitt liv. Du ska inte skämmas över det, så bra att du inte gör det. Du är en otroligt fin person Bella, stark, vis, godhjärtad. Kram <3

    1. Isabella Jedler säger:

      <3 tack detsamma fina du kram

  4. Richard säger:

    Jag vet vem det var! Tomatoe

  5. FREDRIK BAECKSTRÖM säger:

    Starkt av dig att berätta och framförallt göra andra starkare och våga kliva fram. Du är otroligt duktig och kämpar på alla möjliga sätt och jag tror på dig.

    1. Isabella Jedler säger:

      ❤️❤️

  6. Norea säger:

    Kärlek och kramar till dig Isabella! <3

    1. Isabella Jedler säger:

      Kram ❤️

  7. Lova säger:

    Du är en riktig kämpe <3

    1. Isabella Jedler säger:

      <3

  8. M säger:

    Du är så modig och stark som tar upp om detta. Du verkar vara en sån himla fin och godhjärtad tjej. Kram <3 <3 <3

    1. Isabella Jedler säger:

      Tack så jättemycket <3 bästa komplimangen man kan få! KRAM <3

  9. Kajsa säger:

    Bella!! Min fina, blir så ledsen över att du har varit med om det här. Jävla människa som har utsatt dig för något så otroligt hemskt. Det är inte okej. Tänker på dig ❤

    1. Isabella Jedler säger:

      <3 finaste Kajsa. Tänker på dig med

  10. Amanda säger:

    Jag kan helt relatera med dig. En likadan händelse skedde när jag var cirka sex tror jag, man minns ju inte så mycket från den tiden men just det känns helt glasklart när jag tänker tillbaka. Precis som du berättar jag inte det för någon, bara mina närmsta vänner vet om det. Men hur startar man en konversation som lyder ”när jag var sex blev jag våldtagen”. Jag är stark idag och vill tro att det inte påverkar mig så extremt mycket. Egentligen vill jag berätta det för så många, för att folk ska FÖRSTÅ mig (på riktigt). Men det enda man möts av är medlidande. Det är liksom inte den reaktionen jag vill ha, för jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Jag gör det ju inte ens själv. Det hände, och jag har försökt göra det bästa av situationen. Och det är jag stolt över, and so should you. Kärlek till dig som vågar berätta ❤

    1. Isabella Jedler säger:

      fan :/ Jaa så sjukt, folk kan inte hantera såna situationer så de blundar hellre eller låtsas som att det inte skett. Jaa exakt, tyvärr kan man ju inget annat än att rädda sig själv och se till att ha ett good life <3 Kärlek

  11. Jennie säger:

    Du är stark tjej och starkt av dig att berätta sånt här. Medans alla andra är tysta om saker som hänt i livet.

    Diggar dig du kör ditt egna race! Så det ska vara. STÅ PÅ DIG, ta ingen skit❤

    1. Isabella Jedler säger:

      Tack så jättemycket! Betyder massa att du säger så <3 Kram

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.