FOOL ME TWICE CANT PUT THE BLAME ON YOU

Posted in DEEEEEP

Godmorgon. Det blev en minst sagt intressant natt i Linköping där jag fick se många färger igen. Det kanske mest konstiga av allt är att jag känner mig lurad igen, jag hade verkligen börjat tro att min mamma hade ändrat sig. Jag trodde verkligen att hon var ledsen för allt hon orsakat mig och ville mig väl, när hon i själva verket bara väntade på att få backstabba mig igen. Det mest intressanta av allt är att hon trodde att min bästa vän skulle göra detsamma mot mig. Hur man kan vilja sin egna dotter såhär illa, att åter igen backstabba någon man kämpat så hårt med att ens få träffa igen kommer för alltid vara ett mysterium för mig som jag aldrig kommer förstå mig på. Hon tog verkligen första chansen.

Jag har alltid tyckt att det är obehagligt att vara i mammas sällskap senaste åren, för att jag innerst inne vet att hon bara vill mig illa. Sättet hon beter sig på, som om att allt ALLTID handlat om att få lägga upp en bild på sin instagram att hon hänger med mig när vi har träffat varandra, för att visa alla att hon är stolt över mig, fast hon i själva verket bara är missunnsam och hävdar högt vad jag är och vad jag gör utan att ha sig en aning om det. Hon känner inte mig, jag var 16/17 år när jag bröt kontakten med henne första gången och Antons pappa fick komma och hämta mig för att flytta in hos dem. Det var nu alltså 4 år sedan, och jag har KÄMPAT med att försöka vara normal med henne, för hennes skull, trots alla trauman som sitter kvar inombords och trots den sorg hon orsakat mig. När hon ringde mig och grät för att hon ville att vi skulle sluta fred, kunde jag tillslut inget annat än att försöka låta henne vara en del av mitt liv, även om med det endast menas att vi tog en lunch ihop så sällan som möjligt.

Jag fattar inte att jag kunnat vara så dum att jag släppt in henne i mitt liv igen.

Jag och en vän kom hem till mig runt 00, de ville dricka vin så vi satt och spelade spel i någon timma. Tillslut la vi ned spelet och jag gick upp för att sova. De drack vidare men jag kände inte för att dricka mer eftersom jag ändå ville gå och lägga mig, men de drack på både två medan jag gick upp till sängen och la mig. De två satt kvar i köket, fulla och pratade medan jag försökte sova. Efter ett tag kommer mamma upp och kollar om jag sover, jag låtsades göra det och hon ger mig en puss på pannan och stänger dörren till mig. Efter bara några minuter hör jag mitt namn och hur de sitter och fylleviskar till varandra.

I 45 jävla minuter hör jag hur min mamma sitter och öppnar upp en konversation om mig som lyder ”Bella måste hittat på många historier om mig” bla bla bla. Jag stannar kvar och lyssnar men känner mig lugn eftersom jag hoppas att hon inte är så naiv att hon börjar ifrågasätta hur min mamma egentligen är och saker hon gjort mot mig och att mamma ens självklart bara öppnade upp med den meningen för att hon var paranoid för vad jag har berättat om mitt förflutna. I 45 minuter lyssnar jag och börjar spela in på min mobil vad hon sitter och säger om mig. Hon tar upp att jag måste vara psykiskt sjuk och bipolär. Vilket inte ens vore det minsta konstigt efter att ha vuxit upp med henne de 15 första åren. Tack gode gud att Robban bodde med oss. I 45 minuter hör jag saker som ”jag önskar att Bella aldrig fötts” ”jag tycker synd om alla som träffar henne” mm. 45 minuter av ren skitsnack. Det är liksom inte ens skitsnack, inga referenser på vad jag som barn gjort så fel.

Jag kommer aldrig glömma när jag gick i 5an och var ”ful” tyckte dem. Jag har skrivit om mobbning tidigare, men en av alla saker jag aldrig kommer glömma är mammas grova psykiska misshandel mot mig varje dag. Jag kan inte ens förstå hur en mamma kan använda andra barns mobbning mot sitt egna barn. Jag minns när jag blivit mobbad hela terminen och mådde jättedåligt, jag stänger ofta in mig själv när jag mår dåligt och drar mig undan, vilket jag börjat göra hemma med. Vi hade utvecklingssamtal i skolan som jag varit rädd för länge, just för att jag var rädd för att min lärare skulle berätta om mobbningen. Vilket hon gjorde. Det var tyst hela vägen hem och jag hoppades innerst inne att mamma skulle förstå, vilket hon dessutom gjorde. Men inte på det sätt jag önskade att hon gjorde, hon förstod bara varför de på skolan mobbade mig och sa att jag fick skylla mig själv när jag var så ful.

Eller som när jag äntligen bestämt mig för att lämna all skit, hoppa av skolan och börja helt nytt liv i Stockholm. Då jag vann miss International och hon kom oanmäld på finalen, la upp en instagrambild på mig om hur stolt hon var över mig FRÅN INGENSTANS och låtsades som att det var bra mellan oss fast vi inte ens pratat. Och Sebastian mitt ex kommer fram till mig efter och säger att min mamma pratat med honom och att det var ett riktigt lustigt möte och att hon mest snackat skit om mig. 

Det är svårt för många att tänka sig in i att en mamma inte vill sitt barns bästa. Det finns ingen människa i hela världen, ingen kille, ingen mobbare, ingen kompis som fått mig att ifrågasätta min egna existens så många gånger som hon.

Tillslut går jag ner med mobilen och ifrågasätter dem och säger att jag gärna vill sätta mig med dem och höra vad mamma mer har att säga om mig. De båda blev dock rätt paffa och påkomna och det var ingen skräll att mammas reaktion var att vända sig bort till disken och diska för att sedan bara försvinna in på sitt sovrum och sova. Min vän börjar gråta och härja och berättar en massa saker mamma viskat som jag även har på inspelningar nu och det är jag väldigt glad över, för om hon någon gång i hela mitt liv försöker ta tillbaka mig till hennes liv igen, ska jag inte gå på hennes tårar. Då ska jag vara stark och lyssna på den person hon egentligen är bakom sin fasad.

Mitt i natten tog jag en taxi hem till Vickan och idag vet jag inte riktigt vad jag känner. Jag har aldrig känt mig såhär backstabbad i hela mitt liv, på 2 år och det är sist mamma gjorde såhär mot mig. Jag har gått igenom många olika saker som mobbning osv, men den mobbning jag växt upp med från mitt egna blod, min egna mamma kommer för alltid vara det som förstört mig mest.

30 Kommentarer