ETT UPPFUNNET SYSKON

Posted in DEEEEEP

I helgen ska jag träffa honom. Jag har låst in mig lite senaste dagarna, bortsett från Nyår har jag varit ensam hemma varje kväll/eftermiddag och tänkt på livet, kollat på skam och levt lite i tystnad. Inte riktigt orkat prata med någon heller liksom, bara här. Skräll att jag uttrycker mig i text right? Tänkte på det på nyårsafton, jag har alltid haft problem med människor och folkmassor, egentligen tycker jag att det är jättejobbigt, men sen jag flyttade hit så har jag ju blivit mycket bättre på det sociala. När det kommer till jobb är det alltid annorlunda, men ni vet när man inte riktigt vet vart sin plats är haha? Nog om det. Nu är jag redo att skriva om detta efter ett långt samtal med Sophie som förstår mig väl när det kommer till att känna ansvar över andra människor.

Nu är det som så att jag har fått ännu en storebror in i mitt liv. Sebastian heter han och är 27 år. Jag har vetat om någon Sebastian i typ ett halvår och jag har försökt att snoka i papper osv, letat efter honom utan resultat. Varför man vill göra det vet jag inte, men eftersom jag letat rätt på mina andra syskon och pratar med dem ibland vore det ju lite lustigt om jag uteslöt den sista (vad jag vet hah) i skaran. Lite som att man pusslar ihop en del av sig själv.

På nyårsafton fick jag iallafall ett SMS när jag satt på tunnelbanan mot Stina som löd: ”Hej, vet inte ens om detta kommer fram, men jag skulle gärna vilja prata med dig. Jag heter Sebastian och är din 27 åriga halvbror. Efter att ha kikat mycket på din blogg inser jag hur mycket vi har gemensamt. Vänligen”

Jag blev glad! Han hade hittat mig, jag slapp leta efter honom mer. Han hade fått reda på mig dagen innan och har nog en hel del att smälta själv nu men vi har pratat lite. Jag förstår min pappa, eftersom han bara träffat hans mamma i 2 veckor innan de lämnade varandra och gick vidare med sina liv och hon valde att behålla det. Men nu då? Självklart vill han söka upp sina rötter, det förstår vem som helst. 27 år senare. Vi bor inte i samma stad vi heller men efter lite prat med varandra i chatten har vi bestämt oss för att träffas i veckan. Det ska bli jättekul.

Lämna en kommentar

TOUGH LOVE

Posted in everyday

Ja då var man Påväg till Linköping igen med en Fransk Nougat i handen. Har nog aldrig varit i Linköping såhär mycket sen jag flyttade därifrån. Jag har liksom ingen dålig feeling över staden längre på samma sätt. Förr fick jag verkligen ångest i hela kroppen så fort jag ens hörde namnet. Ungefär den feelingen jag får när någon säger ordet skola haha. Anyhow, imorgon ska jag sminka Lana som ska gifta sig och sen kommer nog Nina ner mot eftermiddagen. Kul va? Hon skulle följt med redan ikväll men blir nog kanske enklast ändå om hon kommer imorgon. Hoppas brorsan är hemma! Låter kanske lite ”konstigt” men jag känner mig lite som en mamma som övergivit sina barn sen jag flyttade till Stockholm. Min älskade lillebror. Jag har verkligen en sån stor gränslös kärlek till honom. Jag skulle ta mig fan göra vad som helst för honom närsomhelst. Han är nog den finaste människan jag vet.

Lämna en kommentar

JAG SKÄMMS

Posted in everyday

HAHAHAHA ALLTSÅ HERREGUD! Här går jag runt och klagar över att jag har slängt pengarna i sjön på en dålig dyr kamera och sen har jag inte ens nån jäkla aning om vad det är jag har köpt. Jag kan ju för F*N styra kameran från mobilen, alltså ALLT. Jag kan se ALLT visuellt i min mobil från kameran och ta bilder från mobilen med fjärrstyrning. Alltså WTF! Förstår ni hur detta ändrar mitt liv haha? Första pris går till… BELLA!!! Nu är jag glad. Köpte den för 1,5 år sedan för en hel månadslön och jag har inte vetat om hälften av funktionerna förr än nu haha. SHIT. Nu är jag glad igen, wohoooo.

Fina knän va? Bara föll ihop här utanför på asfalten dagen innan nyårsafton när jag skulle till tvättstugan yrvaken en morgon. Får skylla mig själv, bara glad att jag inte skadade mer än knäna.

Lämna en kommentar