TILLFREDSSTÄLLELSEN I VÅLD

Posted in DEEEEEP, everyday

”Hur klarade du av att bli mobbad i skolan utan att klandra dig själv” ”Hur kan du ta emot näthat utan att bli brydd” ”Hur klarade du av att bli bortvald” liknande frågor genom livet i oändlighet, något jag ofta tänker på, något jag ofta analyserar över, något jag, precis som många andra behöver tackla dagligen genom livet. Hat, avundsjuka, egot och det vi inte kan förstå oss på.

Satt och kollade på ”The imitation game” i förrgår och kände igen mig mycket i huvudrollen. Inte för att min hjärna är övernaturlig och jag är överdrivet bra på koder, utan för att jag sedan liten tjej aldrig riktigt förstått mig på tillfredsställelsen i att såra någon annan och aldrig riktigt passat in så bra i samhället. Jag har alltid känt mig annorlunda, ensam. Jag har många gånger förr skrivit om detta forum på olika sätt, men det känns inte som ett forum som kan skrivas för mycket om.

Dagligen möter jag än idag hat och kärlek, det gör alla. Det har med dömande, erfarenheter och avundsjuka att göra. Som när man möter en ny människa och känner av en negativ vibb, man kan se en ny människa i ögonen och redan från sekund ett känna av den dömande, hatfulla blicken man har framför sig. Den blicken har jag mött många gånger i mitt liv nu. Jag kände av tillfredsställelsen de fick i 6års av att slå mig på skoltoan, jag såg glöden i ögonen hos de som hotade mig på skolgården innan de brottade ner mig i sanden och fick mig att äta grus. Uppenbarligen är det exakt som han säger i ”The imitation game”. Det finns uppenbarligen en tillfredsställelse i våld, även om jag själv aldrig kommer förstå det.

”Om man tar bort tillfredsställelsen, blir våldet inte lika roligt.”

När en människa dömmer dig utan att känna dig, när en människa hatar dig utan en direkt anledning, kan det bero på en miljard olika anledningar. Allt ifrån egna erfarenheter av de dem ser som liknande människor av dig i samma fack sedan tidigare, att de känner sig hotade, avundsjuka, rykten till att de just den dagen bara var trötta på livet och inte orkade sätta på den där trevliga masken mot nya människor just den dagen, eller bara har dålig självkänsla och tillfredsställer sin dåliga självkänsla genom att försöka ge någon annan en ännu sämre.

När man förstår att det finns en miljard anledningar som du egentligen inte kan påverka, så finns det inget annat att göra än att ta bort tillfredsställelsen.

Som idag, när jag länkade min blogg på facebook och en tjej genast skulle trycka ner mig genom att langa en skön kommentar som löd: Alltid lika kul att se folk som äter salladsblad till middag o sen halsar vin till” så kan det finnas en miljarder anledningar till varför man finner det tillfredsställande att trycka ner någon annan. I detta fall skulle jag chansa på att hon gick in på min blogg, såg 3 utseende medvetande tjejer på Odenplan varav en gammal toppmodell på bild. Såg att vi åt en god sallad som inte riktigt höll sig i måtten till kostcirkeln tillsammans med ett glas rödvin.

Hon själv verkar vara en väldigt tränings inriktad tjej, så att hon då går in på min blogg och ser att vi äter sallad och vin ”for dinner” gör henne arg, eftersom hon anser att vi har dåligt inflytande på tjejer som läser min blogg, ser att vi ska gå ut och ha kul just den kvällen, så hon brassar på med att vi antagligen kommer halsa vin, lever på salladsblad och strosar omkring som orrar på stureplan, för att vi enligt henne har blivit placerade i det facket.

Kanske stämmer det, kanske stämmer det inte. Men när man vet vem man är, när man vet att man hållit sig borta från alkohol sedan midsommar med undantag för något rött till maten i enstaka fall på senare dagar, och när man vet att man varken lider av anorexi eller lever på salladsblad, och när man vet att man sänkte en chipspåse efter den där salladen, ja då gör det inte så mycket.

Man får försöka hoppa ur sin kropp, se på det elaka objektivt, göra en bedömning, rannsaka sig själv om man borde ändra på sig själv, rannsaka sig över om man egentligen anser att den där personen bör ha ett inflytande över dig och isåfall varför för att slutligen ta bort tillfredsställelsen.

Lite som barn fungerar, de är elaka, inget är så viktigt som att hålla sig innanför det normala, det man borde göra för att inte sticka ut. Exempel no 2, man är 15 år och blir retad över att man inte fick en canada goose som vinterjacka, utan man fick den billigaste syntetjackan från Stadium i julklapp, alternativt tvärt om. Ingen annan får Canada Goose, men det fick du. Då kan man rannsaka situationen objektivt genom 2 frågor till sig själv. Är detta något jag påverkat eller kan påverka, isåfall, varför borde jag påverka det och för vems skull, vem är det egentligen som bryr sig. Plötsligt, med hjälp av de frågorna, har man tagit bort tillfredsställelsen. För man inser hur jävla lite det där gör egentligen. Man anser helt enkelt att världen borde vara en bättre, finare och vänligare plats än att springa runt och behöva må dåligt över att ens föräldrar inte hade råd/hade råd med den där förbannade jackan som annars kanske skulle fått dig att må dåligt resten av vintern.

Easy peasy.

Stay humble and keep that beautiful smile of yours.

3 Kommentarer