Nu ska det festas

Posted in everyday

   
 
Back in TOWN. 

Skulle kollat fotboll men jag och Calle kom iväg lite senare så kom precis hem faktiskt, bidde inget av fett Fan, kan jag vara hemma o dega om jag inte är kär eller är tvungen? Nej antagligen inte, men jag kommer iallafall vara nykter. 

Nu ska jag möta upp Mimmi och Olivia för en hemmafest i Djursholm. Imorgon vankas brunch-möte följt av födelsedagsfirande hela dagen för fina Linnea. Längtar!

Lämna en kommentar

Amorteringskrav och ”Brexit”?!

Posted in Bella tipsar, everyday

Just nu är det skönt att ha en kompis som råkar vara partner på Erik Olsson Fastighetsförmedling att bolla tankar och idéer med när man är ute på lägenhetsjakt. Idag har jag lärt mig allt om bostadsmarknaden som det känns haha. Hur viktigt det är att tajma rätt köp/sälj-läge, vad ”Brexit” är och hur det påverkar bostadsmarknaden, hur utbudet ser ut idag jämfört med tidigare år, hur föreningars ekonomi spelar roll för värdet av bostaden, osv osv 🙂 Nu är jag mer informerad än någonsin och känner mig förberedd för att på riktigt ge mig ut och leta lägenhet!!

Vill tacka Marcus Löf för all hjälp och då även passa på att rekommendera honom till er om ni själva går i köp- eller säljtankar, om ni behöver en lägenhetsvärdering, eller om ni bara vill skapa en professionell kontakt ute i lägenhetsdjungeln – det gav mig hur mycket som helst.

13227820_10154012535810412_2224784508173898547_o

Lämna en kommentar

LAST DAY IN TOWN

Posted in everyday

  

  
 
Oj oj oj, kommer behöva köpa en cykel det första jag gör imorgon i Stockholm igen efter denna rehab i Linköping som handlat om mat och godis haha. Blev en lunch med Astrid på en ny restaurang här i stan och nu en till lunch-fika med Louise innan jag och Calle drar till Stockholm igen ikväll. 

Lämna en kommentar

STARKA BUBBLAN

Posted in DEEEEEP

Godkväll fina ni, eller ja, godnatt kanske man borde säga såhär sent. Rehab veckan i Linköping börjar gå mot sitt slut, det har varit skönt men oj så många sår jag rivit upp. Varför river jag upp dem? Att jag påbörjat ett helt nytt liv på bara ett år och skapat en egen bubbla kring mina sår är något jag inte riktigt förstått för än nu, igen. Jag är en stark tjej, men jag intalar mig själv att man är stark när man är svag. Jag försöker alltid vara vuxen, men det är svårt när ingen annan försöker. Jag är så fruktansvärt trött på vuxna människor som inte är vuxna, iallafall mot barn.

Varför klipper jag bara inte alla band” har jag ställt mig själv frågan 1000 ggr sen jag började försöka öppna upp för försoning igen. Jo för att jag bryr mig så fruktansvärt mycket om dem som sårar mig på nåt jäkla vänster. När jag klippte banden för 1,5 år sedan mådde jag bra, jag har fokuserat på mig själv, jag klarar mig galant. Jag skiner som en sol inifrån och ut, men när jag kommer hem, till min förra verklighet, och släpper in den. Så bryr jag mig så fruktansvärt mycket igen, för att jag ser att det fortfarande är problem. Men hur ska man kunna lösa någon annans problem. Hur ska man kunna hjälpa någon man bryr sig något fruktansvärt mycket om utan att själv bli neddragen igen.

Kommer det fortsätta såhär, kommer jag aldrig riktigt kunna bestämma mig för att vara egoistisk eller måste man alltid bära på någon annans val i ryggsäcken.

Nu är jag själv vuxen, och jag förstår att jag antagligen just nu pratar i gåtor för de flesta. Men när man är ett barn, omringat av vuxna barn, och behöver vara vuxen, hur vuxen blir då det barnet den dagen barnet blir vuxen på riktigt.

Många gånger har jag varit arg, innerst inne, på människor i min omgivning som aldrig kommer förstå. Men tanken har slagit mig att jag kanske aldrig riktigt pratat om saker för att jag misstror andras förmåga att egentligen faktiskt förstå på riktigt.

Hur kommer man över saker man lagt en matta på, utan att dränka sig själv och utan att söka tröst hos någon annan. Hur tröstar man sig själv varje gång någon annan inte förstår, eftersom man ofta kan vara ensam med en erfarenhet.

1 Kommentar