Alla kan tjäna pengar med Blogfame

Posted in Bella tipsar

Jaa, det är sant. ALLA kan tjäna egna pengar jättelätt! Tjänsten heter Blogfame och erbjuder sina medlemmar ett unikt verktyg för att tjäna pengar på sin blogg eller i sociala medier. När du har skaffat ett konto hos Blogfame lär du dig smidigt hur du använder tjänsten genom att trycka på “Kom igång”, där de har samlat guider i hur du lättast kommer igång. Det enklaste sättet att använda Blogfame är att kopiera med dig adressen till en produkt som du vill tipsa om och klistra in den i rutan högst upp till höger när du är inloggad. Då skapas en unik länk och med denna kan du länka texter eller i ditt blogginlägg. Du styr helt och hållet dina inlägg, kanske vill du dela med dig av en outfit eller en önskelista med produkter. Du tjänar pengar på allt som köps via dina länkar, och på vissa kampanjer tjänar du pengar per klick.

> Vill du läsa mer eller komma igång själv så klickar du HÄR <

Lämna en kommentar

Har ni testat denna lermask med havsalger?

Posted in Bella tipsar, JAG TESTAR, Skönhet

En produkt jag använt mig av väääldigt länge då och då hos pappa är denna lermask som tränger in på djupet och rensar huden från orenheter. Den sitter på mellan 15 – 20 minuter tills den stelnat, på vissa med mycket porer brukar det bli som svarta prickar på nosen (där man oftast har flest) men som ni ser på mig verkar jag inte ha så många kvar mohaha.

image1 (6) image2

Är ni intresserade av den kan ni kontakta mig på isabella.jedler.forsman@gmail.com

KRAMISAR

Lämna en kommentar

Mina fransar = dubbelt upp

Posted in Bella tipsar, JAG TESTAR, Skönhet

  
Ja jag har fått lite frågor angående fransarna jag använt mig av denna vecka och tro det eller ej, det är dubbelt upp! Jag har alltså satt två fransar på varandra. Först ARDEL FRANSARNA HÄR och sen NYX FRANSARNA HÄR över. Anledningen var att det var så utplockat på Åhléns här i Norrland och jag vill inte ha så regelbundna fransar som dessa från ardell faktiskt är, utan gillar lite mer ojämn skurning så då la jag på de andra för att dessutom få lite volym. Jag är supernöjd! Kommer verkligen testa på fler sorter.

   

   

Lämna en kommentar

God jul

Posted in Event


  
  
  
  

Gokväll! Haft en bra jul? Själv vaknade jag upp 12, åt en massa gröt och julskinka, fyllde upp med lite choklad och diverse annat ätbart. Sminkade mig själv och stylade paula till lite glögg och rundade av med en massa mer mat. Life <3 Kan ju säga att jag verkligen rullar fram snart efter dessa julveckor.

Äntligen bokat biljetterna till Åre med, så jag åker hem på söndag och vänder tillbaka till östersund två dagar senare hahah. Vet inte riktigt hur jag ska klimatkompensiera detta men men,  jag åker ju faktiskt alltid kommunalt, om jag inte tar en uber, men det är väl också typ kommunalt? Skämt å sido. Får springa till jobbet i fortsättningen och börja plantera träd.

Ha en fortsatt bra kväll!

1 Kommentar

Mitt 2015 – MARS

Posted in I tanken

Saker började klarna upp sig, mitt sparkapital hade börjat lida mot sitt slut haha, jag och Evelyn satt nu mer eller mindre ihop.  Jag hade precis avslutat något knappt påbörjat med en kille i Linköping, satt på tåget mot linköping och fick en like av en kille jag tyckte var så stört snygg. Jag pratar såklart om Sebastian. Vi hade börjat prata en massa på facebook och redan efter 4 dagar satt vi och pimplade drinkar på Scandic anglaise. Jag minns hur han fick mig att apgarva i hans sms, utan att jag ens träffat honom. Han var rakt in rätt av. Även om det var så mycke hemskt och tankar bakom mig jag inte riktigt tagit tag i alls så hade jag iallafall kul. Jag sov över hos honom i en vecka och redan den 8e Mars blev vi officiella. Där snackar vi att han o jag körde i 180. Antar att jag var i ett sånt läge då tyvärr, där han kom in och var den där lilla escapen. Jag fick provjobba tre dagar på Belleshoes, jag träffade underbaraste Vanessa och Matilda i butiken. Tack ödet för att jag hamnade med just er två den där dagen.

Någon som verkligen dök upp som sagt var det där yrvädret som allt bara klaffade med, så mycket att jag flyttade in i hennes lägenhet och sa upp studentlägenheten.

Jag minns att Mamma fyllde år, och jag sa inte grattis. Jag var hård. Jag hade ju inte fått något grattis av henne. Faktum är att jag inte fick det av någon i släkten på mammas sida. Som att alla hade vänt sig emot mig. Det sket jag i, klart jag var besviken, men att vara besviken var lixom inte något nytt efter de tidigare månaderna. Men jag minns iallafall att hon skrev ”jag fyller år idag”, och jag drygt svarade ”och, du sa inte grattis till mig” men strax därefter ville jag ändå vara snäll och sa väl grattis. Under denna period började jag verkligen lära mig hur man inte satte igång illska. Hur man blev så accepterande som människa. ”kill them with kindness” var mitt ordspråk, det är det än idag. Då och då kunde jag få sms från dem, när jag var i rejäl knipa ”hade du inte behandlat mig så fruktansvärt illa hade jag ställt upp för dig”, gång på gång på gång, jag kunde få bibel långa sms om hur mycket hon älskade mig, men när det väl kom till kritan så var det nog mest bara för att försöka ge mig dåligt samvete.

I slutet av Februari och början på Mars hade jag börjat förstå den bissarra sanningen. Ingen tycker egentligen om att lyssna på ett problem. Ingen gillar en deprimerad människa. Vem fan vill anställa en deprimerad tjej lixom? Tyvärr. Jag hade 10000 saker i huvudet som egentligen bara fick mig att vilja ge upp, och ja tro mig, tanken kom ibland. Men jag lärde mig ett skådespeleri, där ingen visste vad jag kämpade med om dagarna, hur svårt det var för mig att få ihop pengar till kvällsmat resten av veckan eller de psykiska ärren sedan innan. För det var enklare. Det var enklare att bara spela med, att inte ens nämna något när man var ute och festade och dömd som någon bortskämd skitunge som hängde på stureplan.

Inom mig hade jag självklart en stor illska, men jag vände illskan, jag hade jobbat på en restaurang jag aldrig fick betalt ifrån och släkten försökte skylla på tonårskris och mamma tyckte jag hade varit elak mot henne, så på så sätt började jag möta lite motgångar igen. Men jag var bestämd, jag hade inget annat val än att tro på mig själv. Skita i om 99% (i mina tankar) tyckte illa om mig för de beslut jag tagit. Jag hade lixom inget annat val än att bara intala mig själv om att JAG ÄR BÄST OCH JAG KLARAR ALLT. Jag hade ca 5 jobb men jag hade bestämt mig, även fast pappa var orolig för hur jag skulle klara av min ekonomi med 20h/veckan anställning så hade jag redan då sagt till mig själv att: om senast 3 månader ska jag vara butikschef. Men tills dess, kämpade jag på, jag jobbade på alla event jag fick mig an via Magcom, Volkswagen, restaurangen, butiken, café opera och diverse andra små värdinne jobb. Här hade jag till och med lyckats deala till mig ett modellkontrakt med belleshoes. Däremellan sprang jag på en jäkla massa event som Finest bjöd med mig på. Trots att jag ibland bara kunde få en panikattack om kvällen, oftast när jag och Sebastian kollade på film och han inte fattade nånting stackarn så var det verkligen en början på en vändning där allt skulle bli bra och ångesten skulle komma att försvinna. Även fast det gått två månader så fanns det stunder när attackerna var som värst som jag på riktigt trodde att jag skulle dö. För allting i kroppen bara slutar fungera. Varken hjärtat eller andningen fungerar som den ska. Så tack snälla Stockholm åter igen för alla saker ni gav mig att vara överlycklig över. Och inte ens på tal om ni mina bloggläsare. Helt plötsligt kollade jag statistiken efter tre månader och hade plötsligt en 10 gånger så stor blogg. Ni är bäst.

1414682_10205726733553043_79223825_n 12399415_10205726733593044_2018811397_n 12404465_10205726733713047_620240071_n 12404596_10205726733433040_639096526_n 12431415_10205726733513042_213979239_n 12431575_10205726733633045_508312021_n 12431584_10205726733473041_1496191537_n 12431726_10205726733673046_1781333487_n 12434208_10205726733393039_764799919_n

April kommer imorgon

4 Kommentarer

Mitt 2015 – Februari

Posted in I tanken

Den 3e Februari klev jag av tåget som en packåsna. Tog en uber till adressen, mot universitetet. Sitter och kollar lite på min gamla blogg just nu, jäklar vad smal jag var, fast jag vet att jag inte tyckte det då.

Hur som helst, hade ganska mycket sömnproblem även här, om inte mer, men jag försökte jobba slut på mig så jag skulle vara ordentligt trött om nätterna. Här klev alla in i Stockholm och stöttade mig. Även om de fortfarande jagade mig hemma, inte bokstavligt men psykiskt. Fick samtal av både soc och polisen, då jag gjort en anmälan, som jag aldrig fick höra mer ifrån? Lika bra. Nu ville jag bara fokusera på mitt. Finest familjen tog så bra hand om mig, även om de inte riktigt tyckte om min öppenhet, det där som jag själv älska att få dela med mig av. Sånt som för mig var min enda styrka. Men jag jobbade iallafall hårt, jag jobbade med bilförsäljning för Volkswagen och lärde mig rubbet! Ganska kul att se de där männen komma in i showroomet och få den där tappa hakan blicken på sig när dem insåg att man faktiskt pluggat på och kunde mer än dem. Jag gick på event och började jobba som promoter på Café opera. Älskade café opera, älskade jonas och älskade paulo. Inte för att jag direkt hade några fancy gästlistor att leverera, men det betydde så mycket för mig. En öppning till något kul, en onsdag att stressa lite inför som fick en att glömma allt en stund och faktiskt bara ha kul. Känner mig fortfarande hemma där. Jag hade börjat maila med en av mina samarbetspartners – belleshoes. Dem kanske hade ett jobb till mig och skulle höra av sig i slutet av Februari.

Mammas man hade inte släppt mig, det var som att han bara var tvungen att försöka förstöra lite till. Han ringde till mina dåvarande chefer, på finest alltså. Minns inte exakt i detalj vad han hade sagt, men det blev anledningen till att de kallade in mig på möte. Han hade ringt argt om mitt inlägg, där jag faktiskt inte hängt ut honom, mer än att visa en printscreen på det där smset jag hade fått av honom kvällen innan min födelsedag som jag berättade om igår. Han sa att det var förtal av mig – olagligt, att jag var psykiskt instabil, dum i huvet, labil, behövde hjälp och alla glåpord man nu kan tänka sig. Allt han bara kunde för att de skulle tycka illa om mig. För att jag minsann inte skulle få det bättre i Stockholm antar jag. Tack gode gud finaste Alexander bland annat på Finest som försvarade mig och trodde på mig. Än idag hör jag saker man sa om mig i min släkt då, under denna period. Som att ”det ska bli kul att se hur lång tid det tar innan hon hamnar på gatan”. Minns endel som hörde av sig och undrade vad som hade hänt, inte för att dem egentligen brydde sig, utan för att de var nyfikna, men likaså som när jag berättade om misshandeln när jag var liten, eller han som tog på mig när jag var 8 år, så trodde ingen på mig den här gången heller. Jag minns när allt precis hänt, hur ena sa ”om detta nu är sant… så skulle väl mamma inte reagerat såhär” ”om detta nu skulle vara sant”, ja tillslut gav jag upp. Det har jag fortfarande gjort. Inte för att jag tror att dem inte tror på mig, utan för att det inte tjänar något till egentligen, dem blir inte mer lyckliga av att veta allt och inte jag heller. Därför pratar jag inte så mycket om vad jag egentligen varit med om så ofta heller. Visst kan jag öppna upp mig såhär i bloggen då och då, men det finns saker som jag faktiskt aldrig pratat om med någon. Saker jag fortfarande bearbetar. För jag kan inte prata om saker jag inte bearbetat, för saker jag fortfarande tycker är jobbigt pratar jag inte om.

IMG_2764 IMG_2947 IMG_3392 IMG_3474

Hur som helst, fina fina Februari. Månaden Evelyn verkligen hoppade rätt över min mur in till mitt hjärta. Månaden jag clara och Julia köpte pizza på lilla lappkärrsberget eller vad det nu hette haha. Månaden som var en ljusning för Mars. Månaden jag bevisade för dem som ville skylla på ”tonårskrisen” och ”revolten” att denna 19åring minsann inte alls skulle hamna på gatan eller komma krypandes tillbaka. Det var månaden fylld av kärlek från mina vänner och pappa som försökte lappa ihop denna lilla vilsa flickas liv igen. Månaden jag och Evelyn började bli en liten familj, månaden vi började överaska varandra, köpa mat åt varandra, köpa kläder till varandra och göra allt tillsammans. Bland annat fick vi följa med Café opera till Matignon i Paris över 24h. Det var månaden rättvisa äntligen började visa sig. Stockholm var på min sida. Och jag älskar er.

IMG_3298

Claire, alex och sebbe välkomnade mig med öppna armar. Tack.

1 Kommentar

NORRLAND PÅ NYÅR

Posted in Event

image3

Nästan lite ironiskt, här sitter jag, totalt under stimulerad och klättrar på väggarna haha. Inta van vid norrlänningarnas tempo. Flyger ju hem med nästa plan – vilket är på Söndag. Tror ni inte att hela nyårsplanerna blir ändrade? Jajamen. Jag hinner i princip bara packa om väskan sen sitter jag och brudarna på nästa plan mot Åre/Östersund igen. Där blir det nyårsfirande i Åre. Succé.

Lämna en kommentar

mitt 2015 – Januari

Posted in I tanken

God eftermiddag. Senaste veckan här i Norrland har jag verkligen haft tid till att tänka. Detta år har känts som hela min livstid. Det är som att allt som behövde hända, hände 2015. Lixom året som fick mig att gå från ovetande olycklig till kanske den lyckligaste olyckligaste tjejen i världen. Förstår ni hur jag menar? Självklart har jag inte livet på plats, långt i från. Men min inre lycka, den är verkligen på plats. Jag känner att jag kan leva mitt liv, precis som jag vill, utan att någon egentligen kan säga ett skit. Och det är fasen den bästa känslan på hela jorden. Att få vara sig själv, fullt ut. Tänkte dra en snabb genomgång månad för månad genom min utveckling. Tänkte ta en månad i taget och idag börjar jag med Januari.

10955798_10204361132082404_5778762783738519589_n

Januari: Oj oj oj, helvettets månad. Här visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Nyårsafton hade jag spenderat på St Görans sjukhus och fått en ca 15 stygn under foten. Fick gå på kryckor i (enligt dem) över en månad, men envis som jag var kunde jag stödja mig på foten efter bara 1,5 vecka. Jag bodde hemma och kämpade med skolan. Jag hade så stora sömnproblem. Mina bästa vänner försvann en efter en, eller ja, dem svek mig en efter en och tillslut tyckte jag att det var mer värt att vara ensam än omringad av bullshit. Jag hade precis flyttat hem igen några månader tidigare men höll mig mestadels i Stockholm så ofta jag kunde hemma hos Julia. Hon var min lyckliga räddning och början på något stort. Hemma fanns det inget sovrum till mig så utanför huset hade vi ett litet förråd, eller rättare sagt ett rum för paneler och vatten. Det var väl en ca 6 m2 som jag försökt att bygga om till ett sovrum. Jag köpte klickgolv på ikea, målade om gipsväggarna och la ihop golvet, satte gardiner för skåpen och la en skummadrass över en garderob. Eller, detta gjorde jag nog redan i November men i början av Januari fick jag äntligen ett litet fönster iallafall. Jag försökte göra det bästa av situationen men efter att ha bott hemma hos Antons familj ett halvår tidigare och precis tagit tillbaka kontakten med mamma och hennes man igen så tillkom vissa komplikationer. Vi bråkade endel. Speciellt jag och hennes man. Jag var mer sedd som en inneboende. Eller ska vi kalla det förrådsboende haha. Med tanke på att jag var det enda barnet av fem som skulle bo där på heltid så tycker jag att mitt sovrum i förrådet är ett ganska bra exempel på hur jag var sedd i familjen. Jag gick till en stödtjej en gång i veckan som försökte pusha mig till att gå klart gymnasiet, men hon förstod nog aldrig riktigt min hem situation. Men det förstår jag, jag pratade aldrig om den. Inte med någon. Inte fortfarande. Men jag hade precis tagit beslutet om att jag skulle sluta upp med sömntabletterna, dem fungerade ju ändå inte. Så Januari blev lite botten för mig. Sömnlös men tog ändå hälsan i första hand, oftast kunde jag somna 8 på morgonen, det var bara ett problem, det var ju då skolan började. Så ja, jag ver hemma sjuk en hel del. Försökte gå till skolan trots att jag dygnat flera dygn men som sagt så slutade det oftast i att jag blev sjuk så fort jag ansträngde mig. Hjärtat hade börjat spöka rejält med, hjärtklappningar, rusningar och ont. Mycket ångest och framförallt panikattacker. Usch vad ont det gjorde.

Sista veckan i Januari kan vi kalla för början på vändningen. Jag hade börjat säga ifrån. Det fick man ju självklart inte. Men jag var trött på att bli sedd som en parasit, jag var trött på att dagligen höra att jag skulle hoppa av gymnasiet och börja jobba så jag kunde försörja mig själv. Jag har svårt att tro att han nu, med en son själv i den åldern jag var då, säga till honom att han ska hoppa av gymnasiet och klara sig själv? Vi bråkade rätt mycket den senaste veckan. Kvällen som fick mig att få nog var den där kvällen två dagar innan min födelsedag. Jag hade köpt en ny tandborste på dagen som runt 23 tiden då jag skulle borsta tänderna var borta. Någon hade städat bort den. Jag skickade sms till mamma som låg uppe och sov med honom och frågade vart hon lagt den men fick bara som svar ”jag vet ej sover.”. Tillslut gick jag upp till övervåningen till toaletten vid trappen för att se om hon lagt in den där. Men det skulle jag få ångra, eftersom jag råkat väcka odjuret. Orkar inte gå in på detta allt för detaljerat men han kom ut, skrek. Puttade mig. Puttade mig igen, och igen tills jag var halvvägs ner i trappen och sprang resten. Han sprang efter. Stängde av tvn, skrek att jag skulle visa respekt och inte vara inne i huset på kvällen för att han skulle sova. Har många inspelningar på mobilen. Många genom mina år, som dessvärre tagits bort. Vet inte hur många gånger min mobil tagits ifrån mig och sedan inte fåtts tillbaka förns jag raderat inspelningarna.

10390347_10203792367155092_3370810812449800700_n

Jag minns att jag sprang ut till mitt ”rum” och ringde Sonia, min äldsta barndomsvän från dagis och grät. Hon skulle flytta från sin studentlägenhet i Stockholm. Jag kunde få hyra den. Inte för att jag hade så mycket pengar, men lite hade jag allt tjänat ihop på mina två jobb. Även om de flesta bränts på tågbiljetter om helgerna. Jag tog beslutet att det fick vara nog. Nu var det bara att kasta sig nånstans. Det var lixom allt eller inget, vinna eller försvinna. Dessutom hade han hockeykillen jag börjat träffa blivit en idiot. Fanns lixom inte så mycket att hålla kvar i hemma iallafall. Så egentligen höll mig ingenting tillbaka. Så jag tackade ja. Och oj vad jag är evigt tacksam till Sonia för detta. Jag blir nästan tårögd bara jag tänker på månaderna framöver, Februari och Mars.. Vad fan skulle jag gjort utan henne, och pappa?! Pappa har alltid varit den allvarliga typen som ser till att jag löser problem när det väl gäller.

Dagen därpå var det min födelsedag. Jag skulle fylla 19. Min vän Felicia hjälpte mig som fan hon också. Jag fick ett långt sms från Kent, om att han inte ville att jag skulle visa mig hemma, och att jag hädan efter bara fick vara på mitt rum tills jag flyttat hemifrån och ville jag ha mat så fick mamma komma ut med det till mig. Han visste inte då att jag redan tagit beslutet om att dra därifrån och flytta till Stockholm. Många av er kanske tänker ”men din mamma då, vad gjorde hon?” – ingenting. Hon skyllde allt på mig. Som vanligt. För mannen har alltid rätt right. Det är dom som bestämmer. Det är dem som har makten.

10915308_10203809174695270_2462898322064294893_n

Jag åkte hem till Felicia som tog hand om mig, och på min födelsedags morgon stod hon där, tillsammans med 4 vänner till. Dem sjöng för mig och jag blev helt tårögd. Det var den bästa födelsedagen i mitt liv. Det blev till och med en födelsedagsmiddag för mig där på kvällen, den sista utgången som Linköpingsbo. Och förlåt Felicia, om du nu läser detta. Jag vet att jag inte var den bästa just då på att visa all min uppskattning, att jag var borta i tankarna. För det var jag. Jag var inte där. Jag tänkte på hur fan allt skulle bli. Som jag spenderade resten av halvåret till att tänka på. För jag hade ingen jävla aning. Jag visste inte ens om jag skulle behöva bo på gatan. Men jag kommer iallafall vara evigt tacksam för vad du och ni andra där gjorde för mig, och att ni förstod att jag behövde er mer än ni mig. Det visste jag också, och det gjorde mig livrädd.

Den 31e, dagen efter min födelsedag skulle jag ha flyttat. Men det gick inte. Jag fick ett mental breakdown. Jag stängde av mobilen och satt i ett hörn i mitt ”rum”. Stirrade rakt in i väggen och bara grät. Mådde illa och hade en klump i halsen som gjorde att jag knappt kunde andas. Många problem som skulle lösa sig.

10838103_999123656768869_4871557621539297425_o

Den 1e satt jag fortfarande där i hörnet och grät. Tillslut svarade jag på Ellen som frågade hur jag mådde, både hon och Louise hade börjat bråka med mig på min utgång, eftersom att de inte tyckte att jag uppskattade dem tillräckligt tillbaka då jag hade pratat med så många andra på utgången. Men jag var för ledsen för att ta tag i att svara. Jag visste att dem inte förstod mig just då men tillslut ringde jag upp dem båda och öppnade upp mig om allt. Dem förstod mig och så satt jag där, med dem. Tills den 3e Februari. Inne på mitt rum, och kramades – grät – kramades och grät lite igen.

Den 3e Februari hade jag packat på mig så mycket saker jag kunde som möjligt i väskor och satte mig på tåget mot Stockholm. Inte visste jag då hur bra allt faktiskt skulle bli…

Februari kommer imorgon.

4 Kommentarer