God jul

Posted in Event


  
  
  
  

Gokväll! Haft en bra jul? Själv vaknade jag upp 12, åt en massa gröt och julskinka, fyllde upp med lite choklad och diverse annat ätbart. Sminkade mig själv och stylade paula till lite glögg och rundade av med en massa mer mat. Life <3 Kan ju säga att jag verkligen rullar fram snart efter dessa julveckor.

Äntligen bokat biljetterna till Åre med, så jag åker hem på söndag och vänder tillbaka till östersund två dagar senare hahah. Vet inte riktigt hur jag ska klimatkompensiera detta men men,  jag åker ju faktiskt alltid kommunalt, om jag inte tar en uber, men det är väl också typ kommunalt? Skämt å sido. Får springa till jobbet i fortsättningen och börja plantera träd.

Ha en fortsatt bra kväll!

1 Kommentar

Mitt 2015 – MARS

Posted in I tanken

Saker började klarna upp sig, mitt sparkapital hade börjat lida mot sitt slut haha, jag och Evelyn satt nu mer eller mindre ihop.  Jag hade precis avslutat något knappt påbörjat med en kille i Linköping, satt på tåget mot linköping och fick en like av en kille jag tyckte var så stört snygg. Jag pratar såklart om Sebastian. Vi hade börjat prata en massa på facebook och redan efter 4 dagar satt vi och pimplade drinkar på Scandic anglaise. Jag minns hur han fick mig att apgarva i hans sms, utan att jag ens träffat honom. Han var rakt in rätt av. Även om det var så mycke hemskt och tankar bakom mig jag inte riktigt tagit tag i alls så hade jag iallafall kul. Jag sov över hos honom i en vecka och redan den 8e Mars blev vi officiella. Där snackar vi att han o jag körde i 180. Antar att jag var i ett sånt läge då tyvärr, där han kom in och var den där lilla escapen. Jag fick provjobba tre dagar på Belleshoes, jag träffade underbaraste Vanessa och Matilda i butiken. Tack ödet för att jag hamnade med just er två den där dagen.

Någon som verkligen dök upp som sagt var det där yrvädret som allt bara klaffade med, så mycket att jag flyttade in i hennes lägenhet och sa upp studentlägenheten.

Jag minns att Mamma fyllde år, och jag sa inte grattis. Jag var hård. Jag hade ju inte fått något grattis av henne. Faktum är att jag inte fick det av någon i släkten på mammas sida. Som att alla hade vänt sig emot mig. Det sket jag i, klart jag var besviken, men att vara besviken var lixom inte något nytt efter de tidigare månaderna. Men jag minns iallafall att hon skrev ”jag fyller år idag”, och jag drygt svarade ”och, du sa inte grattis till mig” men strax därefter ville jag ändå vara snäll och sa väl grattis. Under denna period började jag verkligen lära mig hur man inte satte igång illska. Hur man blev så accepterande som människa. ”kill them with kindness” var mitt ordspråk, det är det än idag. Då och då kunde jag få sms från dem, när jag var i rejäl knipa ”hade du inte behandlat mig så fruktansvärt illa hade jag ställt upp för dig”, gång på gång på gång, jag kunde få bibel långa sms om hur mycket hon älskade mig, men när det väl kom till kritan så var det nog mest bara för att försöka ge mig dåligt samvete.

I slutet av Februari och början på Mars hade jag börjat förstå den bissarra sanningen. Ingen tycker egentligen om att lyssna på ett problem. Ingen gillar en deprimerad människa. Vem fan vill anställa en deprimerad tjej lixom? Tyvärr. Jag hade 10000 saker i huvudet som egentligen bara fick mig att vilja ge upp, och ja tro mig, tanken kom ibland. Men jag lärde mig ett skådespeleri, där ingen visste vad jag kämpade med om dagarna, hur svårt det var för mig att få ihop pengar till kvällsmat resten av veckan eller de psykiska ärren sedan innan. För det var enklare. Det var enklare att bara spela med, att inte ens nämna något när man var ute och festade och dömd som någon bortskämd skitunge som hängde på stureplan.

Inom mig hade jag självklart en stor illska, men jag vände illskan, jag hade jobbat på en restaurang jag aldrig fick betalt ifrån och släkten försökte skylla på tonårskris och mamma tyckte jag hade varit elak mot henne, så på så sätt började jag möta lite motgångar igen. Men jag var bestämd, jag hade inget annat val än att tro på mig själv. Skita i om 99% (i mina tankar) tyckte illa om mig för de beslut jag tagit. Jag hade lixom inget annat val än att bara intala mig själv om att JAG ÄR BÄST OCH JAG KLARAR ALLT. Jag hade ca 5 jobb men jag hade bestämt mig, även fast pappa var orolig för hur jag skulle klara av min ekonomi med 20h/veckan anställning så hade jag redan då sagt till mig själv att: om senast 3 månader ska jag vara butikschef. Men tills dess, kämpade jag på, jag jobbade på alla event jag fick mig an via Magcom, Volkswagen, restaurangen, butiken, café opera och diverse andra små värdinne jobb. Här hade jag till och med lyckats deala till mig ett modellkontrakt med belleshoes. Däremellan sprang jag på en jäkla massa event som Finest bjöd med mig på. Trots att jag ibland bara kunde få en panikattack om kvällen, oftast när jag och Sebastian kollade på film och han inte fattade nånting stackarn så var det verkligen en början på en vändning där allt skulle bli bra och ångesten skulle komma att försvinna. Även fast det gått två månader så fanns det stunder när attackerna var som värst som jag på riktigt trodde att jag skulle dö. För allting i kroppen bara slutar fungera. Varken hjärtat eller andningen fungerar som den ska. Så tack snälla Stockholm åter igen för alla saker ni gav mig att vara överlycklig över. Och inte ens på tal om ni mina bloggläsare. Helt plötsligt kollade jag statistiken efter tre månader och hade plötsligt en 10 gånger så stor blogg. Ni är bäst.

1414682_10205726733553043_79223825_n 12399415_10205726733593044_2018811397_n 12404465_10205726733713047_620240071_n 12404596_10205726733433040_639096526_n 12431415_10205726733513042_213979239_n 12431575_10205726733633045_508312021_n 12431584_10205726733473041_1496191537_n 12431726_10205726733673046_1781333487_n 12434208_10205726733393039_764799919_n

April kommer imorgon

4 Kommentarer