Mitt 2015 – Februari

Posted in I tanken

Den 3e Februari klev jag av tåget som en packåsna. Tog en uber till adressen, mot universitetet. Sitter och kollar lite på min gamla blogg just nu, jäklar vad smal jag var, fast jag vet att jag inte tyckte det då.

Hur som helst, hade ganska mycket sömnproblem även här, om inte mer, men jag försökte jobba slut på mig så jag skulle vara ordentligt trött om nätterna. Här klev alla in i Stockholm och stöttade mig. Även om de fortfarande jagade mig hemma, inte bokstavligt men psykiskt. Fick samtal av både soc och polisen, då jag gjort en anmälan, som jag aldrig fick höra mer ifrån? Lika bra. Nu ville jag bara fokusera på mitt. Finest familjen tog så bra hand om mig, även om de inte riktigt tyckte om min öppenhet, det där som jag själv älska att få dela med mig av. Sånt som för mig var min enda styrka. Men jag jobbade iallafall hårt, jag jobbade med bilförsäljning för Volkswagen och lärde mig rubbet! Ganska kul att se de där männen komma in i showroomet och få den där tappa hakan blicken på sig när dem insåg att man faktiskt pluggat på och kunde mer än dem. Jag gick på event och började jobba som promoter på Café opera. Älskade café opera, älskade jonas och älskade paulo. Inte för att jag direkt hade några fancy gästlistor att leverera, men det betydde så mycket för mig. En öppning till något kul, en onsdag att stressa lite inför som fick en att glömma allt en stund och faktiskt bara ha kul. Känner mig fortfarande hemma där. Jag hade börjat maila med en av mina samarbetspartners – belleshoes. Dem kanske hade ett jobb till mig och skulle höra av sig i slutet av Februari.

Mammas man hade inte släppt mig, det var som att han bara var tvungen att försöka förstöra lite till. Han ringde till mina dåvarande chefer, på finest alltså. Minns inte exakt i detalj vad han hade sagt, men det blev anledningen till att de kallade in mig på möte. Han hade ringt argt om mitt inlägg, där jag faktiskt inte hängt ut honom, mer än att visa en printscreen på det där smset jag hade fått av honom kvällen innan min födelsedag som jag berättade om igår. Han sa att det var förtal av mig – olagligt, att jag var psykiskt instabil, dum i huvet, labil, behövde hjälp och alla glåpord man nu kan tänka sig. Allt han bara kunde för att de skulle tycka illa om mig. För att jag minsann inte skulle få det bättre i Stockholm antar jag. Tack gode gud finaste Alexander bland annat på Finest som försvarade mig och trodde på mig. Än idag hör jag saker man sa om mig i min släkt då, under denna period. Som att ”det ska bli kul att se hur lång tid det tar innan hon hamnar på gatan”. Minns endel som hörde av sig och undrade vad som hade hänt, inte för att dem egentligen brydde sig, utan för att de var nyfikna, men likaså som när jag berättade om misshandeln när jag var liten, eller han som tog på mig när jag var 8 år, så trodde ingen på mig den här gången heller. Jag minns när allt precis hänt, hur ena sa ”om detta nu är sant… så skulle väl mamma inte reagerat såhär” ”om detta nu skulle vara sant”, ja tillslut gav jag upp. Det har jag fortfarande gjort. Inte för att jag tror att dem inte tror på mig, utan för att det inte tjänar något till egentligen, dem blir inte mer lyckliga av att veta allt och inte jag heller. Därför pratar jag inte så mycket om vad jag egentligen varit med om så ofta heller. Visst kan jag öppna upp mig såhär i bloggen då och då, men det finns saker som jag faktiskt aldrig pratat om med någon. Saker jag fortfarande bearbetar. För jag kan inte prata om saker jag inte bearbetat, för saker jag fortfarande tycker är jobbigt pratar jag inte om.

IMG_2764 IMG_2947 IMG_3392 IMG_3474

Hur som helst, fina fina Februari. Månaden Evelyn verkligen hoppade rätt över min mur in till mitt hjärta. Månaden jag clara och Julia köpte pizza på lilla lappkärrsberget eller vad det nu hette haha. Månaden som var en ljusning för Mars. Månaden jag bevisade för dem som ville skylla på ”tonårskrisen” och ”revolten” att denna 19åring minsann inte alls skulle hamna på gatan eller komma krypandes tillbaka. Det var månaden fylld av kärlek från mina vänner och pappa som försökte lappa ihop denna lilla vilsa flickas liv igen. Månaden jag och Evelyn började bli en liten familj, månaden vi började överaska varandra, köpa mat åt varandra, köpa kläder till varandra och göra allt tillsammans. Bland annat fick vi följa med Café opera till Matignon i Paris över 24h. Det var månaden rättvisa äntligen började visa sig. Stockholm var på min sida. Och jag älskar er.

IMG_3298

Claire, alex och sebbe välkomnade mig med öppna armar. Tack.

1 Kommentar