Bubbles and brunch 

Posted in Event

   
    
 Godmorgon! VILLKEN helg! Först har jag ju fått stå med forma vita på fit for life mässan som Jag även nu är påväg till. Bästa Calle och Eva. 
Igår blev det en dags utgång på bubbles and brunch som avslutades med en middag på hillenberg. Fina killar det där!

Lämna en kommentar

BE MAD

Posted in sponsor


  
   God eftermiddag mina fina läsare! Igår skulle jag och Evelyn gått ut på partaj men när vi fixat oss ångrade vi oss, kokade upp lite oboy och tittade på tv istället. Mådde inge bra alls och kände mig febrig så ville vila så mycket som möjligt inför helgen och mässan som ska bli så kul! Fit for life heter den så kom förbi, vi kommer göra behandlingar på plats.

Imorse vaknade jag upp med ”feber” och världens halsont så jag trodde att Evelyn hade smittat mig med halsfluss men ikke! Nu känner jag mig kry, ätit massa gott, druckit vitaminer, fixat en lägenhetsvisning till helgen, möte ikväll, roligt jobb att se fram emot samt en galen kväll imorgon på Fredagsclubben. Helt stört hur kul det är där alltså VARJE fredag!

På bilderna ser ni min nya jacka och tröja. Fine ass feminist tröjan hitta ni HÄR och jackan HÄR. Puss!

2 Kommentarer

Internationella dagen mot våld mot kvinnor

Posted in I tanken

Jaa ni, idag är det internationella dagen mot våld mot kvinnor och ni som hängt med mig ett tag vet hur viktigt ämne detta är för mig så jag tänkte dela med mig av en repost från ett inlägg jag lät vara uppe på min finest blogg i några dagar innan jag gjorde alla privata inlägg just privata. Jag har själv utsatts för våld i eget förhållande men väljer att enbart dela med mig av detta då jag ändå står för att jag inte vill hänga ut någon i min närhet. Eftersom jag även har detta på ryggen sedan förr så är jag nog lite starkare från start med och tappar all respekt för en man med våldsamt beteende, även om man kan flytta sina gränser ibland. Man lixom, vill inte tro det om en kille som annars är så snäll. Man vill gärna hitta en förklaring, eller snarare något att skylla på för sig själv som gör det mer okej. Första gången kanske man tänker på spriten, bråket eller sveket. Men det viktiga att komma ihåg är att det UNDER NOLL OMSTÄNDIGHETER finns en bortförklaring på våld. ALDRIG.

Denna story är om min mamma och det som hände henne, även om jag och mamma aldrig riktigt haft kontakt sen denna story så är den alltid relevant.

REPOST från 1,5 år sedan :

Jag vet att jag kan bli lite personlig här i bloggen även om det finns så mycket som jag går runt och håller på som jag funderar dag in och dag ut på att dela med mig av. Vet inte vad det är som gör det så skönt att blotta saker som varit jobbigt tillgängligt för vem som helst att läsa men jag antar att det på något sätt blir en avdramatisering från mitt huvud. Det är så mycket lättare att vara öppen och framförallt att veta att det finns någon där ute som läser detta som har varit eller kanske är i exakt samma position och kanske kan få stöd genom detta, eller iallafall kanske känna att hen inte är ensam. Sen vill jag även tacka min mamma som låter mig skriva om detta och vara en stor förebild till utsatta att inte skämmas eller gömma sig. Hon ville helst att jag skulle skriva anonymt först för att inte väcka ett monster som sover, men sen beslöt hon sig för att vara modig och låta mig skriva detta och som sagt våga stå för vad man varit med om och sluta gömma sig i trauman.

Det jag tänker dela med mig av nu har jag funderat på i flera år, men det har lixom varit lite för tätt inpå och inte rätt tillfälle. Inget jag brukar gå runt och tänka på idag men när jag ser eller hör saker som i detta fall, duns, ”aaj”, gråt, tjaffs osv så börjar jag koka direkt och jag får enormt mycket adrenalin.

Jag var 15 år, hade precis skaffat min första pojkvän och var lite nykär. Mamma hade precis börjat träffa en kille seriöst för första gången sen hon separerade från ett annat till slutet trasigt förhållande. Han var body builder och tatuerare, vilken klyscha , jag vet, den typiska badboyn. Efter att de träffats tre gånger blev de tillsammans och jag skulle träffa honom för första gången. Allt blev superseriöst poff pang bom och rätt som det var så var dem med varandra hela tiden. Oftast hemma hos honom, så jag bodde mest ensam. Från första gången jag träffade honom så märkte jag att någonting inte stod rätt till. Han var nervös i själen om ni förstår vad jag menar, lite osäker, lynnig och överdrivet sprallig. Men jag vet inte, jag gled ifrån min mamma rätt mycket under den perioden och allt jag såg var att hon var glad.

Det gick någon månad och mamma började bli en bergodalbana, ena dagen var hon glad och den andra superledsen. Jag märkte att någonting var fel men höll mig mest utanför, det är ju sån man kan bli i ett ostabilt förhållande som går upp och ner, de gjorde nog slut 4-5 ggr i veckan. För att göra en superlång historia lite kortare så var han enormt kontrollfreak! Mamma fick inte göra NÅNTING. Han ringde var 10e minut när de inte var med varandra och ofta när hon var med mig hörde jag hur de började bråka i telefonen och hörde hur han alltid påstod att hon ljög om var hon var och att hon kanske ”var iväg och kn*llade någon annan”, det slutade alltid med att jag fick ta luren lite tröttsamt och säga ”men åååh ja hon är med BARA mig!”. Han var med henne överallt! Spontanbesökte henne på jobbet ibland flera gånger om dagen och terroriserade henne rent ut sagt.

Jag förstod hela tiden att dethär inte är något bra förhållande alls och nästan från första veckan vände jag mig lite emot honom, jag var kanske lite dryg och alltid rak mot honom. Han började superfjäska för mig och köpte en massa kläder och presenter till mig. Synd för honom att jag inte kan bli köpt. Flera gånger satt han och tittade igenom hennes facebook och en dag var hon inloggad på sin facebook utan att vara hemma. En konversation med honom låg uppe och jag såg endel sjuka meddelanden. Vilket jag gjorde hela tiden från och till, jag lixom samlade på mig en massa info kan man säga. Han kunde ibland bli lite våldsam och jag hittade bland annat e dagbok som mamma hade under madrassen där hon skrivit endel sjuka saker hon varit med om tack vare det sjukhuvudet. De hade gjort slut för 711 gången och jag ställde mamma mot väggen flera gånger. Hon kunde bara inte hitta styrkan att lämna honom, och när hon väl gjort det så föll hon tillbaka hela tiden. Vet inte hur många månader detta pågick.

Efter många gräl och frånvaro genom månaderna småtjaffsade dem lite som vanligt och skulle som vanligt åka hem till honom istället. Då knackade det på dörren. Det var polisen. De tog in alla i varsitt rum och självklart ljög dem, och jag var tvungen att hålla tyst. Inte för att jag inte vågade eller något sådant utan för att jag var tvungen att ta det strategiskt. Att ringa polisen är inte alltid den bästa lösningen. Det kan ofta få en annan effekt och en tjej som är hopplöst fast i ett förhållande som detta kommer ofta inte våga gå till polisen. Jag sa mest att de brukade bråka ibland osv. Polisen åkte därifrån och likaså mamma och han.

Jag fick under 9an många samtal som kunde vara timmar långa från honom där han kunde hitta på historier som han själv trodde på när han väl börjat berätta dem. Han kunde ringa och säga att mamma brukade hota honnom och slå honom och sa att hon försökt ta livet av sig flera gånger. Han försökte ständigt bli min bästis och svartmåla mamma osv, så allt som kom ur hans käft var i princip lögner rakt igenom. Inga samtal som var supertrevliga att få när man försökte fokusera på sina egna problem i plugget med polarna. Man visste ju inte vad man skulle tro på då, tankar flög genom huvudet och tack vare hans samtal levde jag i en ständig oro. Oro för hur mamma mådde, när hon skulle få nästa blåmärke, om hon en dag skulle bli så djupt deprimerad att man en dag skulle hitta henne livlös. Svårt att veta då vad man skulle tro på.

En dag kände jag att någonting var tokfel. Jag ringde mamma som jag brukade göra ibland och skulle berätta vad han hade sagt denhär gången. Hon svarade inte. Jag smsade och smsade och frågade ”vad fan har han gjort denhär gången?”, ”jag sitter på sjukhuset” svarade hon bara. JAG BLEV SÅ JÄVLA ARG. Arg hade jag blivit många gånger, slängt hans kärleksbrev han brukade lämna när de gjort slut, slängt rosorna utanför dörren, jag hade försökt med ALLT för att mamma inte skulle falla tillbaka. Stått för dörren och sagt NEJ HÄR KOMMER DU INTE IN MER DET KAN DU FETGLÖMMA! Något han självklart gjorde ändå så att jag i protest låste in mig i rummet med min lillebror. Han hade burit upp henne och sagt att han skulle kasta ut henne. Han bodde i en lägenhet med stengolv och stentrappor utanför. Han bar upp henne, hon försökte hålla emot och ”rädda sigsjälv” men jag kan säga att han var riktigt stor. Så han lyckades, han kastade henne rakt mot stengolvet med huvudet före. Hon lyckades som tur var skydda huvudet med armen som hon sedan fick en spark mot. Resultatet i det? En jävligt svullen arm, flertal blåmärken på diverse kroppsdelar, flera frakturer i armbåge och handled samt kross skador i handleden. Vad hon fick efter det? Hot.

Så långt behövde det gå innan det tog slut. Jag har sett många blåmärken genom dagarna, skador som mamma hela tiden bortförklarade eller försökte dölja. De gjorde en anmälan på sjukhuset. Han hamna i häktet i några dagar. Vi gick på massa långa förhör. Vad som hände? Han gick fri. Men efter det gjorde även mamma det som tur var. Hon var fri från den största idioten i världen. ÄNTLIGEN.

Snälla snälla ni som ser detta, ni som kanske genomgår någonting liknande, hör eller ser saker som inte är okej. HJÄLP! Det är en skyldighet som medmänniska. I ett sånt förhållande blir man så svag. Att se min mamma så svag, min mamma som är den starkaste jävla människan psykiskt man kan hitta är det sjukaste jag har sett. Det är en så stor förändring och det är inget förhållande man bara kan lämna. Det är inte så enkelt. Jag vet att många tycker att folk som är i såna förhållanden är dumma i huvet och inte förstår hur de kan vara kvar. Men man blir söndermanipulerad. Så snälla ni, var STARKA! Det går att komma ifrån, det finns stöd. Men framförallt, ni som vet att någonting är fel med en medmänniska. TA TAG I DET OCH SLÄPP DET ALDRIG. Ni kan göra så mycket mer än ni bara tror.

Till er som är drabbade så tycker jag att ni ska ta och höra av er till kvinnofrid. Det var nämligen kvinnofrid som blev mammas räddning.

3 Kommentarer

No makeup makeup 

Posted in Bella tipsar, Skönhet

   Nu när jag jobbar på en skönhetsklinik vill jag ju inte vara så tungt sminkad utan faktiskt klinisk och använda en produkt som inte bara är kosmetisk utan läkande och BRA för huden. I Sverige har vi faktiskt knappt några krav alls på vad smink inte får innehålla så det är mer vanligt än ovanligt att vi smetar på en massa kladd som bara skadar huden. Detta märke är ett märke jag jobbat med i två år på mig själv (bland annat galvanic spa) och dem är så öppna med information och väldigt populärt globalt så det är verkligen ett företag man kan lita på.

Nu är detta mobilbilder men den ger lagom täckning och ger framförallt en VÄLDIGT fin lyster. På bilden har jag inget annat än just den på mig. Men precis som de andra ”bra” kliniska kosmetiska produkter som exempelvis Exuviance om ni testat den så korvar den sig om man jobbar med den för länge då den ”sätter sig fast” eller aa ” torkar in” som man upplever det som är det med denna. Så inga lager på lager med denna och inget smeta ut en klick på huden, gå och öppna dörren om det plingar på och smeta ut den några minuter senare utan den måste jobbas ut ganska snabbt för att få bäst resultat. Så mitt tips är att använda sig av en beautyblender och badda på den jämt över ansiktet för bäst resultat. Gör man rätt är den så jäklarns imponerande, framförallt märker man skillnad på huden.

Är ni intresserade så kan ni höra av er till mig antingen där ni kan eller maila på isabella.jedler.forsman@gmail.com då jag själv är distributör åt detta företag.

Nu ska jag dra och jobba, puss hörs senare

Lämna en kommentar

DOKTOR BELLA

Posted in FORMA VITA

   
   
Ser jag ut som en doktor? Jaa men det är jag inte haha. Idag började jag min första dag på forma vita och det är verkligen mitt kall. Är detta ens ett jobb? Lite så känns det och det är så attans underbart! Har hjälpt kunder med att skriva in dem, lärt mig massa saker och testat Venus legacy som värmer fett mellan 40-43 grader under minst 10 minuter för att stressa fettcellerna och sakta men säkert ta kol på dem. Riktigt coolt! En gång i veckan tio veckor framöver. Speciellt vi tjejer kan ju ha en massa envist fett som inte påverkas något speciellt hur mycket vi än tränar. Kul kul! Nu ska jag hem och sova!

Lämna en kommentar

Så gör man slut på bästa sätt – enligt mig

Posted in I tanken

o-BREAKUP-facebook

Jaa ni, går det? Med tre fyra breakups på nacken svarar jag på min egen fråga: Jaa det går! Mer eller mindre men det hänger på båda parter. Människor reagerar så olika på sorg så det är nog väldigt individuellt men här är några punkter jag tycker är viktiga när man funderar på att göra slut:

  1. Jag vet att många är emot att ta en så kallad ”pause” men faktum är att jag tycker att det är ett ganska bra beslut att ta om man bara tror att man är tankespridd. För istället för att man bara för att man börjar vela lite gör slut direkt och snabbt klipper alla band och undrar hur den andra parten har det så blir det ett rättvist mellanläge. Båda parter får lixom känna efter på riktigt om man verkligen passar ihop. Hade själv denna diskussion med ett ex en gång och han blev såklart arg och skulle göra slut direkt. Men vill man det bara sådär rätt av så tror jag faktiskt inte att man var sådär riktigt kär, för riktig kärlek är worth the wait. Jag vet inte hur ni känner när ni verkligen älskar en människa eller är kär men jag vet iallafall att jag hellre skulle ge personen space och vänta ett tag istället för att springa ut i singellivet och börja taffsa runt på alla andra människor för att dämpa sorgen. I den pausen så kan man ju dessutom verkligen känna hur det faktiskt är att vara ifrån varandra och då märker man ganska så snabbt om det var ett bra eller dåligt beslut. Saknar man inte varandra, ja då är det ju verkligen kanske läge att göra slut.
  2. Ta inte upp dina tankar det första du gör när du börjar tveka. Det förstör oftast mer och den andra parten måste gå runt orolig. Så innan du ens kanske pratar om en pause om du är osäker, ta lite egen distans, res iväg en helg med en vän eller dylikt och tänk efter innan du öppnar munnen. För så fort man öppnat munnen kan mycke saker förändras för stunden. Med egna erfarenheter så kan jag säga att det verkligen kan röra till det rejält. Helt plötsligt kanske den ena parten verkligen fjäskar om allt hen bara vet att du önska dig och då är det lätt att man får en slags fantasibild av förhållandet, faller tillbaka och vaknar upp en månad senare när allt är som vanligt igen och fjäskeriet har lagt sig.
  3. Nej, man behöver faktiskt inte berätta allt man gör när man gjort slut. Oftast kommer man över varandra olika snabbt men man kan faktiskt som sagt sköta det snyggt. En massa fånigt larv om hur bra man har det utan den andra personen behöver man faktiskt inte försöka skryta om, det blir ofta bara töntigt. Likaså gäller det från det andra hållet, vet att man efter ett långt förhållande kan vara van vid att veta vad den andra parten gör hela tiden, men efter det så behöver man inte försöka sitta kvar som ett plåster. Ge varandra respekt och egentid.
  4. Man kanske inte ska fortsätta prata så ofta men man kan ju försöka att fortfarande tänka i bästistänket. Om en bästis tagit avstånd från mig så skulle jag ju helt plötsligt inte berätta alla hemlisar för alla andra eller börja snacka en massa skit. Respekt är a och o, även om man gjort slut. Det är även något jag brukar tänka på redan när jag träffar en kille för första gången. Snackar han skit om ett ex så ringer det stora varningsklockor för mig. För det finns ju stor chans att hen även om dig kommer kasta skit så fort hen känner sig sårad. Oftast blir ju faktiskt någon man är i ett förhållande med en slags familjemedlem. Så även om man kanske inte klarar av att se varandra – smutskasta inte. För det fanns antagligen en dag du älskade den människan. Man kan hata det personen gjort, men det raderar ju faktiskt inte alla fina minnen för det.
  5. Ljug inte för omgivningen. 2 av 3 gånger har jag fått reda i efterhand på att han ljög om varför vi gjorde slut. En gång ljögs det om otrohet och allt möjligt, allt för att hans vänner och familj skulle tycka ill om mig antar jag. Och det finns fan inget värre än att förtala någon sådär. Ännu en gång – respekt.
  6. Den dag du kanske träffat en annan. Keep it cool. Hela världen behöver inte veta direkt, man kommer över varandra olika fort. Självklart kan man berätta för den andra att man kanske träffat någon, but save the details.
Lämna en kommentar