SEBELLAS

Posted in CRAZY, DEEEEEP

Fått TRE kommentarer idag med ungefär samma fråga. En fråga som löd: ”Kan inte du skriva om hur du och din pojkvän träffades osv osv”. Well, who am I to say no to that. Han har ju ändå blivit en stor del av mitt liv. Men nu till den verkliga frågan, vill ni ha den sanna lite pinsamma historian eller en förfinad? NI FÅR DEN SANNA SÅKLART! Fast mina kompisar tyckte inte att jag skulle ta med alla delar men utan alla delar så vore vår story jäkligt tråkig.

Hur som helst, det började för lite mer än två månader sedan när jag satt på tåget hem till Stockholm från Linköping efter en högt ovärd dag där. Alla planer ställdes in, det regnade och folk hade varit jäkligt osköna. Jag satt där på tåget med någon trött låt i lurarna tillsammans med Evelyn och skrollade igenom mina likes på instagram. Något jag faktiskt aldrig brukar göra, men jag hade tråkigt som sagt. Där var han! ”SBREDBERG” med bra proffe på bra jawline och bra skägg och mustasch. WOOOAAW äntligen en snygg kille tänkte jag, han har säkert skalle och 478K följare tänkte jag men förvånades när jag möttes av en relativt liten instagram.

Han fick en like tillbaka på instagram and the game was ON. Efter ett tag fick man en vänförfrågan på facebook och en like på profilbilden, shit just got REAL.

  

Som ni ser ovan så var han skön och fångade mig direkt, men jag var ändå rädd. Så trött på killar som jag var vid det laget var det ändå ett under att jag ens svarade. Speciellt inte när evelyn bredvid mig och alla tjejkompisar i chatten skriver NEJ BELLA HAN ÄR SKITSNYGG MEN DU SER JU ATT HAN SER UT SOM EN DOUCHEBAG! DU BEHÖVER INGA FLER IDIOTER I DITT LIV. Ni kanske vet hur jag är vid det här laget som den vattuman jag är och älskar att gå emot strömmen, speciellt när någon säger nej bella det går inte. Vad vill jag göra då? Utmana det. Så jag sket i alla borden och måsten och gav pysen en ärlig chans utan några förmaningar på att han var en dålig kille.

Vi chattade och chattade men jag var ändå lite skeptisk. Det var redan bara för bra. Han var ju bara inte snygg utan skön också? Hur kunde en kille som han vara singel? Jag hade bara två svar i mitt huvud. Antingen så är han en douchebag och är inte direkt förhållande killen, eller så är han en douchebag och är inte direkt förhållande killen. Så enkelt var det. Han hade nog bara tråkigt just den kvällen och hade mig som tidsfördriv i chatten. Men det gjorde ingenting isåfall, för jag satt ju på tåget och hade tråkigt så han fick gärna vara mitt tidsfördriv han också.

Dagarna gick och vi hade chattat i timtal VARJE DAG?! Jag minns hur jag skrattade non stop varje gång det plingade till i mobilen från honom och hur jag ibland dessutom skämde ut mig i rulltrappan då jag fnittrade till högt. Jag var ändå orolig, saker var ju för bra, och när saker är för bra så blir man en dag besviken. Men jag var beredd på att krossa vår lilla bubbla om det så behövdes men jag tänkte bara inte förstöra någonting genom att tänka för mycket. Det var dags att sluta tänka och bara köra. Vi bestämde oss för att träffas på Fredagen och det var ju bara Måndag. Men det gjorde ingenting, jag hade ju ändå fullt upp tills dess så tiden skulle gå fort. Han ringde mig på kvällen från ingenstans och vi pratade i flertal timmar, även om jag mest skrattade åt det han sa.

Träffen

Vi skulle mötas 19.00 vid svampen, mer än så visste jag inte. And we did, vi båda var 15 min försenade. Sammanträffande efter sammanträffande hela tiden. Han var snygg. Amen. Thank heaven och allt det där. Vi gick till Scandic Anglais och han gick och beställde vin till mig. Det kändes som vi känt varandra forever, det var riktigt avslappnad stämning men ändå rolig och samtidigt lite nervös. Ni vet tankar som ”vad tycker han om mig, har jag nånting mellan tänderna, fan jag måste kissa” rusade runt i mitt huvud samtidigt som tiden gick och drinkarna blev fler. Mina två nära vänner Clara och Julia var 20 meter bort på Vapiano ifall dem skulle behöva rädda mig pga trist dejt haha. Men det behövdes som ni förstår inte. Faktum är att vi redan vid 23 bestämde oss för att möta upp varandra och gå vidare. So we did. Jag och Sebastian gick vidare efter dryga tre timmars intensivt snack för att möta upp mina vänner. När vi skulle gå fick jag en.. puss! ISH. Whatever, nånting var det haha och den var AWESOME.

Vi strosade omkring med diverse kill och tjejkompisar som var taggade på utgång men jag och Sebastian var nog rätt tråkiga hah. Men ingen av oss visste ju hur kvällen skulle sluta och ingen av oss hade planer på att avsluta kvällen än så vi gick runt för att slippa dra hem. Ställe efter ställe tog vi något glas vin till på och till slut hamnade vi på min hemmaplan. Café opera! Men den visiten blev kort. Lite spontant märkte vi hur vi drog ner stämningen, hämtade jackorna och tänkte nog båda samma tanke ”vad händer nu?”. För att göra storyn lite kortare så ska jag kort berätta för er vad som hände utan att gå in på några specifika detaljer. Vi tog en taxi hem. Tillsammans. Till Sebastian.

WAKIE WAKIE! Fan vad äcklig jag kände mig, bakis med gårdagens smink. Jag ville hem. Men det fick jag inte, inte än. Jag fick pannkakor på sängen. Timmarna gick även denna dag och hans två tvillingbröder hade kommit ner och skojat och hälsat på mig. ”Gör han såhär med alla tjejer” tänkte jag men försökte ändå att koppla bort alla dåliga tankar och fortsatte i mitt fuck it det löser sig jag klarar mig tänk. Han tog sina bröder bort till Ica och lämnade mig hemma. Kom hem med mitt favoritgodis och diverse annat gott och jag fastnade där en natt till. Tills det blev Söndagkväll! Fyfan vad risig jag kände mig då. Även om jag självklart tvättat bort mitt smink osv men wow, det vore ett mirakel om Sebastian fortfarande ville träffa mig efter den helgen.

Men det ville han! Och sedan dess har vi varit med varandra och sovit med varandra nästan varje dag! Resten av storyn har ni ju redan fått ta del av, men där har ni hur allt började och hur det fortsatte. Nu ska vi äta jordgubbar och vindruvor till Snabba Cash 2. Puss och godnatt!

1 Kommentar

Du är fet

Posted in Event

  Hej tjejer och killar, hur mår ni? Jag börjar bli frisk från min elaka förkylning men desto sjukare i tankarna. Hur står ni ut? Är det något jag uppmärksammat på senaste dagar så är det formningen utifrån på hur folk vill att man ska vara. Såg en artikel nu kring ännu marginaliserade ideal i modell branschen. Nu får man inte vara det minsta undernärd och jag själv kvotar till och med in i den perfekta nya sunda modell kvoten. Jag som börjat må dåligt pga alla tjockis påhopp. Helt sjukt! Hur klarar ni er där ute? Nu ska jag möta upp Clara och Matilda på en vårfika i solen. Jag behöver smörja själen med lite smör tror jag.

Lämna en kommentar